När jag växte upp (läs 70/80-tal) var det kalla kriget något befintligt. Det var en självklar del av vardagen genom nyhetsrapporteringar, politiska debatter och inte minst verkningslösa u-båtsjakter. Bilder av vattenkaskader orsakade av sjunkbomber har på nått sätt etsat sig fast på hornhinnan. Att det i hög grad var historia som utspelade sig var emellertid svårt att se. Det är ofta svårt att se historien i ögat på nära håll. Men efter murens och östblockets fall, ett i sanning lika historiskt ögonblick som oväntad händelse, blev det allt tydligare vad det var som skett och vilken roll den här epoken spelat. En historisk epok som jag själv faktiskt varit en del av!

1989 tog det kalla kriget emellertid slut. Historikerna kunde, när nödvändig distans uppnåtts, börja sammanfatta förloppen och skriva böcker i stil med den här aktuella.

Björn Kumm börjar sin berättelse som de flesta; när det andra världskriget slutar och flyter därefter framåt i tiden. Resan startar vid Jaltakonferensen, där Stalin körde över västmakternas ledare, och mellanlandar på de i princip förväntande destinationerna, Korea, Kuba, Vietnam, Latinamerika, Suezkanalen med flera. Att den finala landningsplatsen är 1989 har väl redan framgått.

I stort sett är allting med och man får en god inblick i de stora händelserna och deras betydelse. Det hela är både fascinerande och spännande. Det framkommer också tydligt hur det egentligen var ställt med den svenska neutraliteten. Med facit i hand vet vi, i alla fall delvis, hur de svenska politikerna lutade sig mot USA och västmakterna. Allt som ofta var det därmed Sovjetunionen som var boven i dramat, själva hotet mot friheten. I praktiken såg verkligheten annorlunda ut. Den generella bilden som media gav under perioden gick dessutom i mångt och mycket hand i hand med den faktiska politiken även om undantag självklart fanns. Kumm framhåller bland annat att svenska tidningar under 1970-talet skrev ca 4000 gånger mer om den sovjetiska påverkan på Polen än om USA:s interventioner i Guatemala. Inte konstigt att den gamla rysskräcken frodades i landet.

Det övergripande är som sagt med men något jag saknar är ett avslutande kapitel om hur det kalla kriget påverkat dagens politiska situation runt om i världen. Det kalla krigets slut blev lika lite som det första världskriget var det "sista" kriget något slut på stridigheter och elände. Rötterna till många av de konflikter vi dagligen matas med finns i just dessa frostiga konflikter som präglade 1900-talets andra hälft. Därför hade det varit på sin plats med minst ett extra kapitel. Kumm har skrivit om detta i den utmärkta Terrorismens historia varför en sammanfattning inte hade varit alltför komplicerad. Allt som ofta hänger ju historiska skeenden tätt samman med den nutida samhällsutvecklingen. I övrigt klart godkänt!

Björn Kumms kalla krigetskildring publicerade första gången 1999 och har nu omarbetats och uppdaterats. Med tanke på hur forskningen går framåt på det här området kan man också räkna med flera utgåvor i framtiden. I både USA och Ryssland finns tonvis med forskningsmaterial som ännu inte är tillgängligt. Det kalla krigets fulla resultat har vi nog ännu inte sett, vare sig det gäller i bokform eller politisk realitet!