Hannah har äntligen träffat någon. Hon har äntligen träffat Honom. Axel. Det är åtminstone vad hon gärna vill föreställa sig, men frågan är om hon ens är förmögen att se Axel som person. Han är bara så rätt, rätt utseende, rätt social status, rätt jobb, rätt bekantskapskrets, rätt stadsdel. Mannen som kan höja hennes status […][...]

Det ska sägas direkt. Den här lilla pärlan, ungdomsromanen Sista veckan innan studenten av Peter Hansson är en läsupplevelse. Liten till omfånget men kärnfull till innehållet. Den handlar om en vecka, såsom titeln säger, i Sebastians (Sebbes) liv. Och inte vilken vecka som helst, utan en vecka fullspäckad med förhoppningar och drömmar. Ett (anti)klimax för […][...]

I de sexton noveller som utgör Den sista kastraten suddas gränserna mellan rimligt och orimligt, möjligt och omöjligt ut. Trots att de bara är några få sidor vardera är novellerna innehållsrika och de kan spänna över korta tidsrymder lika väl som över åratal. Den gemensamma nämnaren är det absurda och det surrealistiska i en samtida […][...]

En glesbygdsby och en sjö, ”Langsjön”, som varje vår invaderas av måskolonier med fåglar i tusental. Livet för människorna har blivit plågsamt med måsskrän och fågeldynga överallt. Sommarliv med bad och fiske omöjligt, likaså att odla trädgårdsland, torka tvätt ute eller bada i strandbastun. Och byborna har försökt: de har anhållit hos kommunen och även […][...]

Nyligen läste jag en berättelse som utspelar sig i ett land långt bort från Sverige. Boken Ödets bakvatten förde mig till Nepal, ett inte alltför stort land som ligger inklämt mellan Indien och Kina. Befolkningen på 31 miljoner bor på en tredjedel av Sveriges yta – att jämföra landfakta är omtumlande. Romanens huvudperson heter Nirmala. […][...]

Rymden är ett spännande tema att utforska tillsammans med barn. När det är molnfritt syns månen i sina olika faser. Om inte stadsljusen stör för mycket syns glimmande stjärnor. Förundran är en känsla som nog de flesta upplever när de blickar mot det mörka himlavalvet. Det var med den utgångspunkten jag började läsa bilderboken Verklighet […][...]

Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Jag är inte målgrupp för Björn Karlssons debut, som vänder sig till åldersgruppen 9-12 år, men jag brukar hävda att en bra text är en bra text oavsett vem den är skriven för. Dock gäller även det omvända: en halvsjattig text är och förblir halvsjattig oavsett vem det är som läser. Tyvärr hör Trillingdeckarna och […][...]

Alexandra Dahlberg debuterar med den äran och vi får med Vi är bara inte vänner längre en gedigen ungdomsroman från hennes hemstad Gävle. För åttondeklassaren Amanda blev högstadiet inte det hon hoppats på. Hon har ofrivilligt hamnat i klassens periferi medan hennes enda vän Jennie, valde utanförpositionen när hon kom ny till klassen. Amanda tiger […][...]

I århundraden har Everholde plågats av mer eller mindre regelbundna anfall från revorna, varelser av sten. Regirerna är långa, starka och nästintill odödliga, de bor i borgen ovanför staden och står för både beskydd och lag och ordning. Alla brott straffas med döden. När revorna plötsligt slutar dyka upp ställs allt på ända. Vilka är […][...]