Vi får komma in på en hotellbar i Amman, mitt i ett ständigt pågående samtal främlingar emellan. I bakgrunden sitter ett jag som iakttar allt och verkar vara den enda som vet varför bartendern plötsligt faller ihop, död, precis efter tolvslaget. Kvällens händelser rullas sedan upp: tiden hackar sig fram baklänges, blickar utbyts, lögner presenteras […][...]

I förordet till Ny Poesi – 2023 klappar initiativtagaren till antologin sig själv på axeln. Och med all rätt! Det behövs fler forum för nya poetiska röster. Andra förlag, som Wahlström & Widstrand och Brombergs, har lagt ner sina debutantantologier – antagligen för att det inte var lönsamt i förhållande till hur mycket arbete som […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Jag hade kunnat slå mig i backen på att Ericka Wallers roman Hundår (Dog Days) – med inte mindre än fem sirligt tecknade jyckar på omslaget – var en bok om fyrbenta varelser. Men jag behöver inte läsa många sidor förrän det står klart att titeln snarare ska tolkas som ”jobbig period”. Något som onekligen […][...]

Det är förstås en plats att fly till. Ett fjällnära land. Där bor inte så många andra. Kanske möjligt att få andas fritt och vara den man vill vara. Inkeri har kommit till huset hon köpt av 70-årige samen Piera. Hon har uppdrag från tidningen i Helsingfors att skriva reportage om människorna som bygger upp […][...]

Den här självbiografiska berättelsen av baskettränaren och socialarbetaren Nicolas Lunabba har allt. Förutom sentimentalt dravel. Vi tar det från början: I Blir du ledsen om jag dör? får vi möta Nicolas Lunabba. Han har lätt för att få kontakt med de vildaste av de vilda ungarna i Malmös mest utsatta områden. Han spelar inte bara […][...]

Av Helene Ragnarsdotter Ternblads roman kan vi främst lära oss hur viktigt det är att lägga lite extra tid på baksidestexten. På romanen Systrar i vått och torrt kan man bland annat läsa: ”…fyra släktled kvinnor kämpar för att skapa sina egna liv under ett nittonhundratal som förändras i snabb takt.” Det låter helt okej, […][...]

Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag plötsligt verkar ha utvecklat någon sorts faible för romaner i ambassadörsmiljö. Häromsistens läste jag Ambassadören på Portland Place av Denize Karabuda och nu Smugglarna från paradiset av Henrik Sjöberg. Den senare av de två utspelar sig på 70-talet då Nordkorea öppnade en ambassad i Stockholm. […][...]

Det finns scener i böcker som sätter sig i minnet. Då är det ofta så att en egen erfarenhet känns igen i det som utspelat sig på boksidorna. Å andra sidan kan scenen innehålla kontraster som ligger långt från det egenupplevda. Eller så är det bara bra berättat på ett sätt som gör att man […][...]

Det jag förväntade mig var en charmig och smårolig berättelse om den svenska ambassadören i London som förälskar sig i den brittiska nobelpristagaren i litteratur. Det jag fick var en buskis à la pilsnerfilm med sällsynt pinsamma beskrivningar av sex och passion, garnerat med liten nypa ”metoo” för sakens skull. Alltså, jag vet inte vad […][...]