Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 9172635576 |
Först utgiven | 1948 |
Medförfattare | Hans Sandberg |
Under vintern och våren 1946-47 hade Stig Dagerman skrivit en serie resereportage om Tyskland för den nystartade Expressen. Artiklarna sammanställdes i boken Tysk höst (1947) och året därpå var uppdraget att upprepa succén med en serie researtiklar under arbetsnamnet ”Fransk vår”. Det blev inalles fem artiklar, men Dagerman kom att uppfatta uppdraget som tungt och i juli 1948 bad han Ivar Harrie på Expressen att bli fri uppdraget. Något annat växte i stället fram i författarens medvetande och resulterade under juli-augusti i romanen Bränt barn och året därpå i dramat Ingen går fri.
Bränt barn skrivs i ett litet stenhus i Kerné, kök och sovrum på bottenvåningen. En trappa upp två rum och trappan upp är på utsidan, på baksidan av huset. I garaget står familjens svarta Citroën och sammanbyggt med garaget ett rum som tjänar som den treårige sonens lekrum. Vatten tar man ur byns brunn och dasset är ett litet hus på gården. Huset har fått namnet Pébéji, ett ord till minne av de fyra barn ägarna till huset mist under andra världskriget. Mat handlar man i Quiberon och hos bönderna i grannskapet och man äter på restaurang en gång om dagen.
”Här har jag alltså tänkt att förbli i juli och augusti under träget arbete med Bränt barn”, skriver Dagerman till sin förläggare Ragnar Svanström och fortsätter: ”Jag tror mig om att kunna bli klar med manuskriptet i början av augusti och hoppas att få ta itu med korrekturläsningen när jag kommer hem i första hälften av september.”
Dagerman kom att följa den lovade tidsplanen och de sista 50 manussidorna sändes i slutet av augusti och i oktober fanns romanen till försäljning.
När Bränt barn kom ut rönte den mycket stor uppmärksamhet med bland annat ett 70-tal recensioner. Mottagandet var i stort positivt och när jag sätter mig att läsa om Bränt barn talar romanens personer fortfarande med mycket starka stämmor om det liv vi lever här och nu; en bok för vår tid likväl som för den tid den skrevs i och i omläsningens lugn finner jag nya nyanser och språkliga spel som den oroliga första läsningen inte bestod med.
Alma, maka och mor, är avliden. Knut, fadern, har redan innan Alma gått ur tiden inlett ett förhållande med Gun och sonen Bengt stampar på förljugenheten och förstår inte att flickvännen Berit håller på att slitas sönder av ovetskapen om kärlekens riktning och styrka. Och Gun ser den osäkre Bengt och Bengt vill bli sedd i sin renhet, men smutsen är där ändå och den allra renaste smutsas och det som inte vill bli gjort görs.
Dagerman hade knappt 22-årig debuterat med romanen Ormen och mellan den nu åter aktuella romanen Bränt barn och Ormen hade Dagerman även skrivit, förutom den redan nämnda Tysk höst, romanen De dömdas ö (1946), novellsamlingen Nattens lekar (1947) och rader av dagsvers, artiklar och recensioner i den syndikalistiska Dagstidningen Arbetaren och skådespelen Den dödsdömde, Upptäcktsresanden, Streber och Skuggan av Mart.
Det har varit svårt en tid, att få tag i Stig Dagermans böcker, men nu har både Pan Pocket och ePan lagt manken till och under hösten kommer merparten av Dagermans verk att ges ut på nytt, liksom Olof Lagercrantz Dagermanbiografi från 1958.
Publicerad: 2004-10-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-03 22:49
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).