Jag började läsa mitt exemplar av Femton år av Vigdis Hjort precis när julledigheten med alla dess förväntningar drog i gång på allvar. Det var en perfekt inramning till Femton år, som börjar precis där, i högtidernas magi.

Paula bor i en villa med mamma, pappa, storasyster och lillebror. Berättelsen tar avstamp i deras gemensamma liv och rutiner, de gör samma saker varje jul, varje påsk, varje vinter. Allt är perfekt, ingenting förändras och farmor och farfar lever fortfarande. Paula får i uppdrag att vispa grädden, och hon gör den alldeles, alldeles perfekt.

Den inledande delen av romanen går i ett, Vigdis Hjort lämnar inget utrymme för stycken eller pauser. Vi får följa med Paula genom vardag och högtid, ut på tur och hem till bästisen Karen i huset intill.

Paula och Karen blir äldre, alla blir långsamt äldre, även texten blir långsammare. Farmor och farfar lite tröttare, lite torrare varje gång pappan åker och hämtar dem på stationen. Storasyster Elisabeth går nu på Kristelig Gymnasium inne i stan, en dyr, kristen skola. Det sätter press på familjen, Elisabeth själv, men framförallt på familjens ekonomi.

Men varför måste hon gå i den dyra skolan? När det finns gratis skolor här? undrar Karen och Paula kan inte ens hantera frågan. Den är för stor. Varför måste Elisabeth gå på Kristelig Gymnasium? Varför ber de bara bordsbön när farmor och farfar är på besök, eller hemma hos mormor?

Paula blir äldre och tankarna fler, och mörkare.

Det var skillnaden mellan dem, hon märkte det allt oftare, att Karen inte hade den tyngd, det lod i hjärtat som hon hade. Varför var hon så bekymrad? Det var som en klump i bröstet. Vädret var ju fint, hon borde gå ut och bli glad på något sätt, men hur skulle det gå till?

Vigdis Hjorts språk är helt fantastiskt, hon använder sig av upprepningar på ett mycket elegant sätt. Inledningen känns lite jäktad, men efter att ha läst en bit i boken inser jag att det nog är meningen. Jul, påsk, sommar, jul igen ska följa varandra i tät följd. Långsamt sker en förflyttning, utan att läsaren riktigt kan säga var den började. Tempot ändras, tankarna skiftar, funderingarna kommer oftare och oftare.

Sakerna hade samma plats som alltid, men ändå var allt skevt.