Rädda Barnen har under lång tid arbetat med barn som har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. 2013 skapades därför materialet ”Stopp! Min Kropp!” som en vägledning för vuxna i hur en pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp. Vägledningen fick stor spridning och den har använts både inom förskola, skola och av föräldrar för att samtala om ämnet med barn. Den fick också stor spridning i samband med Metoo- rörelsen 2017.

Det handlar inte till att barn själva ska stoppa kränkningar och sexuella övergrepp. Det ansvaret kan aldrig ligga på ett barn utan det är alltid vuxnas ansvar, men genom att göra ämnet pratbart kan vuxenvärlden lättare veta vad barn behöver och upplever skriver Rädda Barnen.

När en ska prata med barn om svåra ämnen är litteraturen en guldgruva att hitta kraft och ord ur. 2018 kom boken Bara den som vill skriven av specialistsjuksköterskan Anna-Carin Magnusson. Berättelsen handlar om Liv. Hon älskar allt som har med pirater att göra, har till och med döpt sitt marsvin till Pirat. Men hon gillar inte lakrits och ibland gillar hon inte Johan. Han är en vuxen som skojar mycket och han brukar ha med sig presenter. Det jobbiga är att Johan vill att Liv ska sitta i hans knä så att han kan kramas och hålla på med hennes hår.

Liv tycker inte om när Johan gör så, men han skämtar bara bort det. När hon berättar det för sina föräldrar förstår de inte. Johan är ju så snäll och blir dessutom så glad när Liv sitter i hans knä.

Tackolov har Liv sin kompis Alice. Hon säger till Liv att barn faktiskt inte alltid måste göra som de vuxna säger. Det finns saker som som vuxna inte får bestämma åt barn.

Kramar och vem man ska vara nära får de inte bestämma över.

Detta förstärks av den lyhörda pedagogen Cissi på förskolan. Ur detta kommer en fördjupad diskussion kring vilka delar av kroppen som det är extra viktigt att själv bestämma över. Snippan, snoppen, rumpan, brösten och munnen brukar kallas för kroppens privata delar.

- Ingen får göra något med någon annans privatsaker som den inte vill eller inte förstår, säger Cissi.

Bara den som vill är en angelägen bok. På ett pedagogiskt och klargörande vis förklaras det att det är en själv som bestämmer vad ens kropp vill vara med om. Jag känner att genom att läsa den här berättelsen för barn, gärna vid ett flertal tillfällen, så kan betydande diskussioner uppkomma. Att känna efter vad som känns fel och ha rätt att säga det är oerhört viktigt.

Bokens akilleshäl är illustrationerna. Även om de är ambitiösa med små, fiffiga detaljer ser de mest ut som stelfrusna ögonblick. Men det ursäktas av den tydliga texten som på ett briljant sätt lyckas sätta orden på hur du kan prata med barn om vad en får och inte får göra mot varandra.

Historien innehåller även fniss och skoj. Det är till exempel lite kul att Liv blandar ihop orden privat och pirat. Men samtidigt är det som hon säger i slutet:

-Jag är ju nästan som en pirat som vaktar sin skattkista. En pirat bestämmer vem som får komma nära skatten och jag bestämmer vem som får vara nära mig. Det är en PIRATSAK helt enkelt!