Leanne Betasamosake Simpson berättar i en intervju 2017 om att få kontakt med sin kultur och sitt språk: ”Jag blev förälskad i marken och jag blev förälskad i min kultur och jag blev förälskad i mitt språk när jag var strax över tjugo år och det var egentligen den första kontakten som jag hade med nishnaabeg”. Hon förklarar att det fick henne att känna ett sammanhang. ”Det blev verkligen kärnan i min praktik, både akademiskt och konstnärligt.”

Vi vet från historien att kolonisatörer ofta har varit väl medvetna om sambanden mellan kultur, språk och mark, och därför haft ett behov att bryta dem hos ursprungsbefolkningar, för att bevara nationalstaten ohotad. Här i Sverige känner vi igen det här från behandlingen av samer som tvingats överge sitt språk och sin mark, och samma mönster finns i Kanadas historia, inte minst genom the residential school system, som verkade från 1828 och fram till så sent som 1996, vars huvudsyfte var att skilja barn från Kanadas många ursprungsbefolkningar från sina föräldrar och därmed från kontakten med sina språk, kulturer och sin mark. Ord, för kolonisatörer, är inget som bara ”kastas runt”, utan något som är hotfullt på riktigt.

Islands of Decolonial Love är en samling korta berättelser, varvade med narrativa sångtexter, som på ett tillgängligt sätt låter läsaren ta del av samtida erfarenheter av århundraden av förtryck. Extra plus är att sångtexterna finns inlästa och fritt tillgängliga att laddas ner från förlagets webbsida.

Boken riktar sig helt klart till en engelskspråkig läsare, men väver in ord på nishnaabemowin. Vissa av de här orden förklaras i fotnoter i slutet av varje avsnitt, men ibland får läsaren helt enkelt klura ut deras (ungefärliga) innebörd utifrån sammanhanget. Ibland förklaras ett ord på nishnaabemowin med ett eller ett par ord på engelska och ibland behövs längre beskrivningar för att klargöra ordens betydelse – för det är ju så språk fungerar. De är tätt sammanlänkade med kulturen och därmed är ett språk aldrig en enkel uppsättning alternativa koder helt parallell med ett annat språk. Simpsons bok är en fin påminnelse om det.

Genom att använda ord på nishnaabemowin i Islands of Decolonial Love så ger Simpson språket och därmed kulturen utrymme, både på boksidorna och i våra medvetanden. Det ger språket närvaro – en närvaro som den kanadensiska staten sedan dess bildande (och dessförinnan kolonisatörerna) har gjort allt i sin makt för att utrota.

UNESCO kategoriserar 87 språk i Kanada som utrotningshotade. Nishnaabemowin (Eastern Ojibwe) är ett av dessa. Ett språks livskraft bestäms främst av antalet talare samt av åldern på dem som talar språket flytande, men andra viktiga faktorer är till exempel språkets status och hur väl dokumenterat det är. Genom att använda nishnaabemowin i Islands of Decolonial Love så dokumenteras (en liten del av) språket, samtidigt som boken gör läsaren bekant med språket. (För den som vill hitta mer information om ursprungsbefolkningars språk kan jag tipsa om den här ypperliga webbsidan.)

Under ett tal vid McGill University i Montréal 2016 säger Simpson att ”det här är inte bara ord som vi kastar runt”. Hon visar, både i det öppningstalet och i Islands of Decolonial Love, att både vad som sägs, och hur det sägs, är aktiva val som har betydelse.