Recension

: Jorden runt på 1000 dagar
Jorden runt på 1000 dagar Fredrika Ek
2019
Gawell förlag
9/10

Vidsträckt himmel och utsträckt hand

Utgiven 2019
ISBN 9789198383874
Sidor 208

Om författaren

Fredrika Ek (född 1991) cyklade jorden runt på egen hand 2015 – 2018. Om det har hon skrivit boken Jorden runt på 1000 dagar. Ek utsågs till European Adventurer of the year 2017 och Årets kvinnliga äventyrare 2017 efter sitt cykeläventyr. Hon har under cyklingen drivit en välgörenhetsinsamling som gett över 700.000 kronor till organisationen Action Aid.

Sök efter boken

O ja!

Jag har stött på träiga texter i mitt liv. Och jag förstår att det blir träigt eller klyschigt ibland. När verkligheten överträffar dikten (Lenas slitna klyscha nr 1) är orden hjälplöst fyrkantiga. Oavsett om det gäller tragiska eller lyckoberusande händelser. Tystnad (eller tomma sidor) kan faktiskt vara det enda som fungerar i förmedlandet av starka känslor.

Fotoböcker som är fint redigerade lyckas ibland bättre med att skildra de vidunderliga upplevelserna i livet. Med andra ord, det ligger en sanning i ordalydelsen ”en bild säger mer än tusen ord” (Lenas slitna klyscha nr 2).

Sådan var min inställning i mötet med boken Jorden runt på 1000 dagar. Bildens styrka skulle överskugga det verbala berättandet, tänkte jag. Främst var jag nyfiken på vilka naturmiljöer den cyklande skribenten skulle vistas i. Möjligen lockades jag lite av att läsa om träningsvärk och adrenalintoppar.

I inledningen berättar Fredrika Ek om hur hon kalkylerar kring vad det skulle innebära att cykla jorden runt. Hur olika människorna i omgivningen reagerar. Flera djupa tankar om att förverkliga en dröm. Väldigt nyansrikt och icke-egoistiskt. Drömmen handlar egentligen inte om att slå någon annans rekord. En del av idén med cykla-runt-jorden-projektet är nog lite outtalad – även för henne själv.

När hon cyklar iväg och lämnar Sverige hoppar glädjehormonerna upp från sidorna. Foton på ett smittande leende. Europa lämnas för Turkiet och därefter rullar hon in på den asiatiska kontinenten. Naturen är väldig. Fredrika möter himlen i all sin utsträckta vidd och hon hör tystnaden. Cykeln blir vännen som hon kallar Mr Bike. Hennes skavsår i händer och rumpa är inget att längta efter. Inte heller de gånger hon blir matförgiftad och kräks timme ut och timme in.

Gång på gång möter hon vänliga människor. Språkhinder göre sig icke besvär – finns det hjärterum finns det stjärterum (Lenas slitna klyscha nr 3). Hennes erfarenheter av hur fördomar begränsar, är en lysande lektion. De rädslor hon har övergår i ett hade, inte bara för henne – utan också för de människor som äventyret leder henne till.

Författarens berättelser om människomöten får mig att famla efter pappersnäsduken. Fast en sak kan jag vänligt påpeka, inte EN ENDA GÅNG tänker jag ”hon är ju bara 24 år”.

Bilderna är fina men den stora överraskningen är den välskrivna texten. Fredrika Eks formuleringar är både mjuka och träffsäkra. Hon varierar valet av ord, hon låter inte texten tyngas av alltför mycket information, hon får in ett melodiöst element som borde göra varje svensklärare (eller musiklärare?) lyrisk …

Reseskildringar av det här slaget är sällsynta. Det är inte kraftprovet eller antal mil på cykel som imponerar på mig. Fredrika Eks lärdomar önskar jag att alla människor kunde få känna på. Att vi människor kan göra så mycket för varandra, gammal som ung. Det som är svårt för mig kan vara lätt för någon annan. Ödmjukt tackar jag för läsupplevelsen.

Lena Nöjd

Publicerad: 2020-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2020-01-27 22:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7993

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?