Recension

: Atlas över avlägsna öar
Atlas över avlägsna öar: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka Judith Schalansky
2012
Peqoud Press
10/10

Oavbrutet fascinerande om kartor och drömmar

Utgiven 2012
ISBN 9789186617172
Sidor 143
Orginaltitel Atlas der abgelegenen Inseln
Översättare Carl Henrik Fredriksson
Först utgiven 2009

Om författaren

judith_schalansky_c_susanne_schleyer_svFotograf: Susanne Schleyer

Judith Schalansky föddes i Greifswald i dåvarande Östtyskland 1980. Numera bor hon i Berlin, där hon arbetar som författare och formgivare. 2006 publicerade hon Fraktur mon Amour, ett typografiskt kompendium om frakturstilen, som erhöll ett flertal designpriser. 2012 kom hennes första bok på svenska ut, Atlas över avlägsna öar, och 2013 kom Giraffens hals.

Sök efter boken

När Judith Schalansky var liten reste hon aldrig någonstans. Hon växte upp i ett Östtyskland där platser som Helsingfors och Eldorado var lika exotiska, och där kartor och gränser mellan länder var starkt politiserade. När sedan hennes eget land plötsligt försvann från kartan och världens alla hörn blev besökbara hade hon redan blivit en sådan resenär som helst förflyttar sig i tanken, som reser ”med pekfingret i atlasen” samtidigt som hon viskar fram ”namn på främmande platser”.

Om detta skriver Judith Schalansky i sitt fantastiska förord till sin fantastiska bok Atlas över avlägsna öar. Här filosoferar hon också kring olika kartors beskaffenhet och egenskaper: den topografiska återgivningens färgskalor och den erotiska lockelsen i en jordglob med reliefer. Kartor och typografi blir hennes stora intresse och sedermera sysselsättning, och med det intresset följer att hon också funderar över världen i sig, närmast som en bieffekt av kartintresset. Öar fascinerar henne inte minst när hon ser hur de kan ses som representanter för vår hela världsbild, men i miniatyr – allrahelst de öar som ligger så långt bort från allt annat att de enbart skildras som infällda bilder på atlasens sidor.

Atlas över avlägsna öar är en selektiv kartbok, som på varje uppslag skildrar en ö någonstans i världen med dels en utsökt kartbild i blått, vitt, grått och orange, dels en text som återger en händelse i öns historia eller något säreget i dess karaktäristik. Det kan vara ön där en tysk doktor skapar en eremitkoloni för sig själv (Floreana), ön vars språk en fransman visar sig ha lärt sig i sina drömmar (Rapa Iti), eller ön där 10 procent av invånarna är färgblinda (Pingelap). Ganska ofta är det öar som blir militärbaser och forskningsstationer för nationer vars ”fastland” befinner sig på andra sidan jordklotet. I nästan samtliga fall blir det tydligt hur tveeggade våra föreställningar och upplevelser av dessa öar är: vi drömmer om den paradisiska avskildheten och den fria sexualiteten, men i verkligheten är de flesta av dessa öar karga och ogästvänliga, och det fåtal människor som lever där hamnar oftast i hierarkier och belägenheter som leder till i bästa fall svält och sjukdom, i sämsta fall våldtäkter och mord.

Så här långt kommet i texten vill jag flika in en sak. Om ni tycker att det här låter som en mycket lockande och fascinerande bok, vilket jag gjorde när jag först läste om den, men ändå undrar om det verkligen kan vara kul att läsa en bok som består av femtio korta beskrivningar av olika öar, så kan jag lugna er. Jag undrade också det, men den undran visade sig vara obefogad. Det är oavbrutet fängslande och fascinerande läsning.

Det beror, tror jag, främst på tonen i Schalanskys text. Den är ständigt prövande och lätt poetisk, vetter snarare åt essän än åt romanen eller fackprosan. Den beskriver skeenden och personer, men det utsnitt den ger ur jordens och dessa öars historia, är så litet att helheten aldrig tappar sin aura av mystik. Boken både avförtrollar världen och förtrollar den igen. Den får mig att drömma om dessa öar – men den får mig också att känna att jag aldrig någonsin vill besöka dem. Den inger mig en känsla av sammanhang och tillfredsställelse, och samtidigt tycks mig världen mer gåtfull än någonsin efter att jag läst klart. Så mycket som den beskriver är småaktigt och futtigt, så många drömmar är bäst just i sin drömda form. Men kanske ligger kärnan just där – vi vet alla att det är så, men vi fortsätter likafullt att drömma. Precis som August Gissler, som ägnade ett tiotal år åt att gräva efter skatter på Kokosön, med hjälp av skattkartor han köpte av sjöfararänkor. Han hittade aldrig någonting, men när han dog trettio år senare trodde han fortfarande att skatten fanns där, någonstans: ”Jag är säker på att det ligger stora skatter begravda på ön. Men det kommer att kosta mycket tid och pengar att gräva upp dem. Vore jag bara ung skulle jag börja om igen från början”.

Alice Thorburn

Publicerad: 2013-03-25 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-25 22:30

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5155

2 kommentarer

[…] Hej Jon! Har du läst – eller i alla fall bläddrat i Judith Schalanskys Atlas över avlägsna öar: femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att […]

 

[…] Originalets titel: Atlas der abgelegenen Inseln (tyska). Översättare: Carl Henrik Fredriksson. Utgivningsår: 2009 (första tyska utgåvan), 2012 (första svenska utgåvan, Pequod press). Antal sidor: 144. ISBN: 978-91-86617-17-2. Andras röster: Bokmania, dagensbok.com. […]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?