Recension

: Eld & Blod: Historien om huset Targaryen (Del II)
Eld & Blod: Historien om huset Targaryen (Del II) George RR Martin
2019
Bookmark förlag
5/10

Martins magiska värld

Utgiven 2019
ISBN 9789188745835
Sidor 334
Orginaltitel Fire & Blood
Översättare Ylva Spångberg

Om författaren

George R R Martin är en av de största namnen inom fantasy med serien A Song of Ice and Fire. Han har tidigare arbetat med tv-serier som Twilight Zone, Beauty and the Beast – och förstås Game of Thrones.

George R R Martin – Martins egen webbplats

Sök efter boken

Vi är tillbaka i Västeros och ännu en kamp om järntronen. Vi står inför ett inbördeskrig mellan två syskon från den mest mytomspunna släkten, Targaryen. Aegon II och Rhaenyra splittrar huset när släktingar och barn dras in i kampen. Ett krig som inte liknar något annat under de sju konungarikenas långa historia och som kommer att bli känt som Drakarnas dans. Där världens sista drakar blir betydligt färre till antalet när de ställs mot varandra i den blodiga striden. En maktkamp som förändrar världen för alltid och banar vägen som leder fram till Kampen om järntronen.

Boken är andra delen i en serie och utspelar sig ca 200 år före händelserna i Sagan om is och eld, även känd som succétvserien Game of Thrones.

Mina förväntningar är skyhöga när jag läser inledningen ”En historik över dynastin Targaryen, kungar över Västeros av ärkemästaren Gyldayn i Citadellet i Gammelstad. (Här återgiven av George R.R. Martin)”.

Idén om att berättelsen berättas av en fiktiv person som lever i världen berättelsen utspelar sig i och att det i själva verket är en nedtecknad historia från den fiktiva världen som jag sitter och läser är fullkomligt kittlande för en fantasyfantast som jag. Jag kan knappt tänka mig ett mer effektivt sätt att få läsaren att komma så pass nära en fantasyvärld och nästan få känna sig som en del av den.

Tyvärr har jag nog aldrig känt mig så distanserad till en berättelse som när jag läser den andra delen av Eld & Blod. Det som skulle kunna vara ett genidrag faller istället platt.

Jag vill känna hjärtat rusa sekunderna innan drakarnas eld nästan träffar mig, rygga för odören i Loppsänkan och gå bredvid karaktärerna på Västeros gator och tjuvlyssna på deras samtal. Istället sitter jag på en åhörarbänk och får berättelsen berättad för mig.

Texten svämmar över av överflödiga parenteser med anteckningar av ärkemästaren och i många fall förvirrande och ointressanta redogörelser över händelser där flera karaktärer citeras och deras åsikter och handlingar förklaras, då ärkemästaren är en objektiv berättare som tar hänsyn till allas åsikter och handlingar för att redogöra hur det faktiskt var.

Fast jag inte sugs in i berättelsen så som jag önskar är det fortfarande en spännande historia. Som vanligt har Martin en välbyggd fantasyvärld, tack vare detaljrikedomen. Har man som jag läst Sagan om is och eld så är det som att komma hem när man återigen befinner sig i Västeros, man känner igen teman som makt, lojalitet, hat och kärlek och det är många välbekanta namn som får hjärtat att skutta till.

Till min lycka får vi ta del av extramaterial i sann fantasyanda som anteckningar över dynastin Targaryen daterat efter Aegons landstigning och ett välbehövligt släktträd som pryder insidan av bokens pärm. Berättelsen förhöjs av vackra svartvita illustrationer av Doug Wheatley, där särskilt drakarna är fantastiska. Det är de många små detaljerna som gör att boken ändå är helt okej. Främst var det trevligt att få besöka Martins magiska värld igen.

Jenny Unga

Publicerad: 2020-01-27 00:00 / Uppdaterad: 2020-01-26 23:58

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7997

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?