Recension

: Liknelsen om sådden
Liknelsen om sådden Octavia E Butler
2019
Ovipress
8/10

Det sista som dör är hoppet?

Utgiven 2019
ISBN 9789163986666
Sidor 345
Orginaltitel Parable of the Sower
Översättare Lina Johansson
Först utgiven 1993

Om författaren

Octavia E Butler (1947-2006) var en amerikansk science fiction-författare, född i Kalifornien. Han har tilldelats en rad priser, bland annat Nebulapriset, 1984 för Bloodchild och 1999 för Parable of the Talents, och Hugopriset. På svenska finns Liknelsen om sådden (2019).

Sök efter boken

Om civilisationen går under, hur gör den det då? Märker man precis när det händer, eller kommer det gradvis, så där som vattnet kokar ihjäl grodan?

I början av Liknelsen om sådden lever femtonåriga Lauren Oya Olamina bakom en hög mur. Året är 2024 – romanen gavs ut första gången 1993 – och landet är fortfarande USA. Det finns en stat, men en stat som är oförmögen, kanske till och med ointresserad av, att skydda sina medborgare. Utanför det lilla muromgärdade kvarteret, och andra områden i samma stil, råder kaos. Alla slåss mot alla. Misär, missbruk, våld och hopplöshet breder ut sig.

Lauren inser att det snart blir omöjligt för de små sammanhållna kvarteren att hålla stånd. Hon gör upp en plan om att bege sig norrut, och blir tvungen att göra verklighet av den snabbare än hon räknat med.

Det är långt ifrån bara årtalet som gör att Liknelsen om sådden känns drabbande aktuell. Världen i romanen är djupt sargad av klimatförändringar, brist på rent vatten och mat. Få lyckas få ut en lön i reda pengar, och många hamnar i en skuld- och naturaekonomi som för tankarna till statare eller gamla bruks- och fabrikssamhällen, där de små människorna hamnar i beroendeställning och stora företag dikterar villkoren.

Fast drömmen om ett bättre liv finns där ju, hos Lauren och dem som blir hennes följeslagare på den farliga vägen norrut. Lauren har länge försökt formulera den i ett slags religion för den tid hon lever i, en religion där grundtesen är att Gud är förändring, det enda eviga.

Religion är inget vanligt inslag i science fiction och dystopier, vad jag vet, och finns det så är det främst som i Margaret Atwoods Gilead, en i första hand förtryckande kraft. Få framtidsskildrare har nog riktigt förknippat religion med framtiden. Något liknande gäller för ett annat centralt tema hos Octavia E Butler, fördomar och rasmotsättningar. Många dystopier slår nästan knut på sig själva för att uppfinna nya hierarkier och skiljelinjer mellan människor, medan Butler mer krasst tycks konstatera att de skiljelinjer vi har, har hängt med ett bra tag och nog inte gått att skaka av sig alltför lätt i framtiden heller. Snarare får de ny aktualitet i ett samhälle där alla främlingar uppfattas som hot.

Att alls kalla Liknelsen om sådden för science fiction känns fel. Dystopi, ja, men science fiction? Ny teknik finns säkert i den här världen, men det är inte dit Butler riktar sin blick. Här finns inte mycket som ersätter de förlegade bensinbilarna. Man får cykla eller gå – och beväpna sig, som vore det Vilda västern. Det är knappast någon odramatisk historia. Samtidigt är den småskalig på ett sätt som gör att den känns lågmäld, mitt i brutaliteten. Den kommer nära.

Att Butler aldrig tidigare översatts till svenska är helt obegripligt. Desto större välgärning av det lilla förlaget Ovipress, vars första bok det här, så vitt jag begriper, är. Förlaget fokuserar science fiction, ”med inriktning mot normvidgande litteratur”. Senare i år ger de ut Butlers fristående fortsättning på Liknelsen om sådden, De levandes böcker. Det ser vi verkligen fram emot!

Ella Andrén

Publicerad: 2020-01-26 00:00 / Uppdaterad: 2020-01-17 20:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7991

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?