Recension

: Jakten på hwitrerna
Jakten på hwitrerna: Krönikan om Jarmaland 2 Johan Theorin
2019
Bonnier Carlsen
6/10

Is och mörker

Utgiven 2019
ISBN 9789163899423
Sidor 320

Om författaren

Johan Theorin är född 1963 i Göteborg. Han debuterade 2007 med spänningsromanen Skumtimmen, som utspelade sig på norra Öland, liksom de övriga tre romanerna i Ölandskvartetten. Krönikan om Jarmaland är en planerad fantasyserie för mellanåldern där den andra delen gavs ut 2019.

Sök efter boken

Salajak är besegrat. Hwitrernas fäste har fallit och övertagits av människorna; de forna herrarna är inlåsta i sitt berg. Ett nytt lugn råder men också en febril aktivitet – här ska erövras nya marker, en ny värld – Jarmaland. De klättrande bröderna Niklis och Jöran har en viktig roll att spela, liksom jungfru Sofia som kan styra en lindorm med sin näverlur och räkna såväl fångar som matransoner.

En förtrupp med bröderna i spetsen beger sig ned i Jarmaland, en avgrund av is och berg, medan man bygger där uppe, bygger något som ska föra en armé ned i djupet.

Och mot människorna står hwiterprinsen Dror som flytt tillsammans med marhwitran Ristin från striden ned i snön och isen.

Samtidigt är det ju aldrig så enkelt som det ser ut att vara. Vem är vän och vem är fiende, egentligen? Det som anades i första delen blir här alltmer uppenbart men sveken är både väntade och oväntade. Drömmen om att härska över större områden och finna ovärderliga rikedomar tar allt som oftast fram det sämsta ur människor – och närbesläktade varelser.

Den 1300-talsverklighet som till en början skänkte en sorts trovärdighet åt den första boken i serien har här blivit till mer av sagovärld, med fler okända väsen och varelser att frukta, med myter och sägner som vägledare.

Men det kan finnas en värme och ömhet där man inte tror det. Kalla stenar som bultar varmt av livet inifrån, de fasansfulla som håller sig undan för att skydda.

Det finns något för såväl barnen som läser själva eller får boken läst för sig som för en vuxen högläsare. Jag känner ett verkligt obehag när jag läser om gångar som blir allt trängre, så pass långt in i den här verkligheten kommer jag. Ett annat obehag är det som uppstår när en person som man uppfattar som god och åsidosatt ges makt och möjligheter att göra sådant som skadar.

Som andra delen i en kvartett är det både en del transportsträckor och en hel del uppbyggnad inför det som komma skall. Då det som dominerande i den första delen var en filmisk strid undrar jag lite hur det ska fortsätta – uppbyggnad inför en bombastisk final eller något helt annat?

Saga Nordwall

Publicerad: 2019-12-09 00:00 / Uppdaterad: 2019-12-07 23:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7948

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?