Recension

: Vill inte, vill
Vill inte, vill Per Nilsson
2019
Rabén & Sjögren
6/10

Rörigt och distanserat

Utgiven 2019
ISBN 9789129710410
Sidor 214

Om författaren

Per Nilsson föddes 1954 i Malmö, men är numera bosatt i Sölvesborg. Han har tidigare jobbat som högstadielärare, men debuterade som författare 1986 med Mellan vakna och somna. Sedan dess har han bland mycket annat skrivit Hjärtans Fröjd (1993), Sjutton (2002), Svenne (2006) och Otopia (2014). Per Nilsson har också varit ledamot i Svenska barnboksakademin (1997-2010).

Sök efter boken

Per Nilsson har skrivit en mängd böcker vid det här laget, med Hjärtans fröjd som hans kanske mest kända (och vilken bok sedan!). På samma vis som i den romanen är Vill inte, vill lite av ett formexperiment, men kanske inte ett lika lyckat sådant.

Nilssons senaste roman handlar om Nora. Om hur hon blev antastad på tunnelbanan, och om hennes vänner. Om män som gör vidriga saker, om tankar om hämnd, om livet som tonårstjej. Historien är baserad på verkliga händelser, åtminstone som de blev berättade för författaren. Om de verkligen är sanna är svårt att veta.

I början påminns jag om Barbro Lindgrens självbiografiska serie som avslutas med Bladen brinner. Något i tonen har samma vassa dagboksspråk, samma känsla. I Nora växer en tydlig bild av en tjej som växer upp fram, och hon känns levande, som att hon sitter precis bredvid. Som att man redan har mött henne. Och visst har man det. Mycket av vad hon berättar har så många redan upplevt.

Men det är det inte bara Nora vi följer. Karaktärernas historier får till en början ta plats i varsitt kapitel, ett sätt att ge kontext till Noras berättelse, innan hon själv tar över narrativet. Även författaren själv tillåter sig ett kapitel, som visserligen är välskrivet men som tar en ur berättelsen rätt abrupt.

De olika perspektiven, inklusive Nilssons eget, i kombination med den ständiga påminnelsen om att detta är en sann historia får tyvärr effekten av en slags distansering. I stället för att komma närmare karaktärerna känns de avlägsna, och motsägelsefullt nog också mindre trovärdiga. Det är synd, för det som berättas är starkt i sig, men fråntas styrkan av allt brus runtomkring. Det blir också svårt att glömma att det är en medelålders man som talar genom Nora. Texten vacklar, och det som borde ha varit en minnesvärd läsupplevelse bleknar redan.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2019-04-18 00:00 / Uppdaterad: 2019-04-16 13:37

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7704

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?