Recension

: Vinterviken
Vinterviken Mats Wahl
2018
Opal
5/10

En modern besvikelse

Utgiven 2018
ISBN 9789172999909
Sidor 286
Först utgiven 1993

Om författaren

Mats Wahl publicerade sin första bok 1978 och sedan dess har han producerat 48 böcker, fem teaterpjäser och lika många tv-serier. Han mest framgångsrika bok var Vinterviken som kom 1993, vilken också filmatiserades år 1996. Mats Wahl har fått många utmärkelser och priser för sina litterära verk och pjäser. Han har bland annat fått det Kungliga dramatiska teaterpriset för bästa pjäs för barn och ungdom 1990 och Augustpriset 1993.

Sök efter boken

Vinterviken publicerades första gången 1993 och har senare blivit kallad en modern klassiker. Den handlar om John-John, som bor hos sin mormor för att undvika Skithuvet, den elaka styvpappan, och spenderar sin tid med vännen Sluggo. Historien börjar med att de båda stjäl en kanot och John-John räddar en flicka från att drunkna. Därifrån dras de in i en härva av våld, brott och hemligheter.

John-John börjar på teatergymnasiet och förälskar sig i den nästan-drunknade flickans storasyster, Elisabeth. Men hon får ingenting veta om hans verkliga hemmaförhållanden, hur han inte har råd att köpa nya träningsskor när de gamla blir stulna, eller hur Skithuvet behandlar honom och resten av familjen.

Vinterviken ingick i den period av ungdomslitteraturen som kom att kallas idyllfobisk. Trots att jag tidigare ställt mig något tveksam till uttrycket, för visst vill vi att litteraturen ska kunna tackla även de tunga ämnena, kan jag inte låta bli att hålla med när det kommer till den här boken. Det blir, likt i A Little Life av Hanya Yanagihara, för många hemska saker på samma gång. Det känns inte realistiskt. Det ena följer på det andra tills det nästan känns farsartat.

Men det finns fortfarande kvaliteter hos boken. Dess paralleller till Hamlet, som också omnämns flera gånger, är intressanta att fundera över, och visst är ungdomarnas känsloliv typiskt för tonåren: stormande och dramatiskt. John-Johns familjesituation skildrar delar av samhället som det sällan pratas om.

Tyvärr har mycket hos boken inte åldrats särskilt väl. John-Johns ständiga tankar om kvinnokroppen känns både något sunkiga och rätt obehagliga, och han är dessutom närgånget obehaglig när det kommer till Elisabeth. Vid flera tillfällen tror jag heller inte på karaktärernas handlanden, och framför allt känns bokens betoning av rasismen i Sverige, som John-John utsätts för, som otroligt förenklad och ganska förlegad.

Som helhet lyckas historien inte övertyga nog för att det ska gå att förbise de delar som nu känns omoderna. I stället blir det en läsupplevelse präglad av besvikelse.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2019-01-17 00:00 / Uppdaterad: 2019-01-16 22:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7612

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?