Educated, eller Allt jag fått lära mig på svenska, var omtalad långt innan den svenska översättningen publicerades. Den har vunnit ett av Goodreads priser och hyllats från alla möjliga håll. Som alltid när det kommer till populära böcker slår jag upp den med entusiasm, och en gnutta försiktighet.

Det handlar om Taras uppväxt och utbildning. Hon växte upp i en mormonsk familj, med en fanatisk pappa och tillika prepper. Familjen förberedde sig ständigt för jordens undergång, och de flesta av barnen hade inga födelsebevis. De gjorde allt de kunde för att undvika etablissemanget, även om det innebar att inte åka till en läkare även vid de mest allvarliga skador eller att inte gå i skolan.

Taras uppväxt måste ha varit djupt traumatisk, men den beskrivs trots sin grymhet med ett mått av ömhet. Trots allt som hänt lyser Taras kärlek för familjen igenom, och hon lyckas otroligt skickligt med att beskriva sitt liv, utan att hemfalla till överdriven sentimentalitet eller blint dömande. Det tycks nästan som att Westover lika mycket försöker förstå sig själv som det som hände och hur familjen kunde göra det de gjorde.

Det finns en förståelse hos författaren för det som hände, utan att det för dens skull blir förlåtet eller undangömt. Framför allt grymheten från en av hennes bröder beskrivs i detalj, men fokus ligger lika mycket på de lögner hon intalade sig själv som ett sätt att hantera misshandeln.

Stundvis är det svårt att minnas att det som beskrivs faktiskt är verkliga händelser. Det beror dels på det extrema i familjens situation, den är svår att tro på, men kanske desto mer är anledningen Westovers sätt att skriva. Språket är så levande, och de korta episoderna flyter in i varandra så sömlöst att boken bitvis känns som en roman. Det är välskrivet och drabbande och fullständigt svindlande. Där finns en ärlighet och sårbarhet som lyfter texten till oanade höjder.

Det imponerar också till vilken grad Westover kan gå in i sina tidigare jag. Hon lyckas, hur vet jag inte, med att beskriva de olika grader av vanföreställningar hon hade under olika perioder av livet, och hur hon långsamt kunde skaka av sig dem. Det obegripliga blir för läsaren till slut begripligt, genom detta djupdykande i den unga Taras tankar.

Utöver uppväxten följer också boken Taras väg genom utbildningssystemet, och dess svårigheter. Att för henne börja på universitetet, när hon aldrig gått i en skola eller ens känner till Förintelsen, är omvälvande. Det ställer två världar mot varandra; den hon ser framför sig och den hennes far har målat upp för henne under hela hennes uppväxt.

Det här är en tung bok, svår att läsa. När jag lägger ifrån mig den är jag skakad, och vet inte riktigt vad jag ska tänka. Ändå är det ingen snyfthistoria. Det är en ärlig, rå och i viss mån inspirerande berättelse om Taras resa in i kunskap och frihet. Den drabbar en oundvikligen, och är väl värd all sin uppmärksamhet. Om inte mer.