Recension

: Geniet från Breslau
Geniet från Breslau Lena Einhorn
2018
Natur & Kultur
7/10

Kemiska formler innan första världskriget

Utgiven 2018
ISBN 9789127150614
Sidor 521

Om författaren

Lena Einhorn är utbildad läkare men numera verksam som författare och filmare. 2005 fick hon Augustpriset i fackboksklassen för Ninas resa, berättelsen om moderns erfarenheter av judeförföljelserna under kriget. Filmen på samma berättelse fick guldbaggar för Bästa film och Bästa manus. Också Handelsresande i liv har blivit både bok och film. 2006 kom Vad hände på vägen till Damaskus?, en bok om den historiske Jesus, och 2011 romandebuterade Einhorn med Siri, en roman om August Strindbergs första hustru Siri von Essen.

Sök efter boken

Fritz hade just blivit exponerad för vetenskapsvärldens stora hemlighet: Forskningsinstitutioner var kungariken, och deras invånare styrdes och motiverades av samma faktorer som styrde och motiverade invånarna i alla riken. I första hand känslor, i andra hand rationellt tänkande. Alldeles särskilt gällde detta de riken som hade de största och mest betydelsefulla kungarna. Det borde förstås varit tvärtom, men så var det inte.

I Lena Einhorns dokumentärroman Geniet från Breslau förs läsaren till det sena 1800-talets Tyskland som efter kriget mot Frankrike var en stolt nation där vetenskapen och poesin skimrade i en sorts guldålder. Fritz Haber och Clara Immerwahr är de två huvudpersonerna som läsaren får följa från unga år efter första mötet på dansskolan. De är båda intresserade av vetenskapliga studier och vill bidra till samhället. Fritz studieväg och inledande karriär kantas av motgångar och uteblivna tjänstetillsättningar. Claras vidarestudier försvåras av att endast män har tillträde till universiteten. Stegvis och med hjälp av allierade genomför hon som den första kvinnan i Tyskland en predoktoral prövning som kallas Verbandsexamen. Hennes fortsatta forskning avstannar abrupt efter giftermålet med Fritz och barnets födelse – inte för att maken hindrar henne – här är det den tyska lagstiftningen som sätter definitivt stopp. Maken drar ofta hem kollegor och doktorander till våningen medan Clara känner växande panik av livet som social värdinna med fullt ansvar för mat och dryck till gästerna. Skillnaderna i vars och ens principer stegras när den ena laborerar för att få fram ett stridsmedel för Tysklands soldater i första världskrigets skyttegravar medan den andra startar en barnkrubba för soldaternas barn. Flera eftertänksamma stunder avbryter läsningen eftersom vi idag har facit i händerna.

Laboratorieexperimenten och spelet som pågår i den akademiska världen skildras spännande. Framgångar avlöses av misslyckanden och drivet hos de inblandade omges av ett trovärdigt pysande och puttrande. Romanen kräver inte alltför mycket förförståelse om tidsperioden eller de tyska levnadsförhållandena. Med jämna mellanrum ges läsaren en kort sammanfattande bild av vetenskapens aktuella strömningar eller hindren som möter kvinnor respektive medborgare med judisk bakgrund. I det kejserligt styrda landet växer en längtan efter kolonial och militär makt och de geopolitiska spänningarna förklaras pedagogiskt. Mitt lilla bonustips är att läsaren slår upp ortnamnet Breslau. Både på nätet och i uppslagsverk finns artiklar som liksom serverar Europas historia i ett nötskal med tanke på hur många gånger staden bytt nationstillhörighet – idag heter staden för övrigt Wrocław.

Jag hade däremot önskat att berättaren lyft fram de djupare skikten hos både Fritz och Clara. Inuti respektive huvudperson pågår en kamp som handlar om att balansera de inre drömmarna med den yttre verkligheten. Vistelser på hälsohem blir nämnda. Gestaltningen domineras av en utifrån betraktande och registrerande blick, vilket möjligen beror på författarens mångåriga arbete som dokumentärfilmare. Uttrycksfullheten hamnar så att säga på termometerns svalare del.

Antagligen överreagerar jag också på en annan sak. I meningar som följer på varandra i ett stycke upprepas ofta samma ord, eller samma fras. Något liknande sker i slutet av många kapitel och påminner om en formel hämtad från en ”skriv-så-här”-sajt riktad till författarwannabes.

Bokens lättillgänglighet är ändå en viktig kvalitet som får mig att vilja tipsa om den till läsare som vanligtvis inte läser om händelser som utspelat sig före första världskriget. En del knasig kuriosa tycker jag också är kul att läsa om, som att poeten Johann Wolfgang von Goethe ville undersöka om kemiska lagar fungerade som modell för att analysera mänskliga relationer. Berättelsen innehåller även flera laddade händelser och den som tar sig an boken kommer vid sidan av de dramatiska vändningarna få en intressant inblick i ett förmodernt Europa.

Slutligen finner jag titelns användande av ordet geni mångbottnat. Jag ser en ironisk blinkning till geniförklarande av vetenskapsprofiler i största allmänhet. Fritz Haber fick nobelpriset i kemi 1918 för metoden att tillverka konstgödsel, vilket möjliggjorde ökad jordbruksproduktion till nytta för den växande befolkningen. I den fortsatta karriären utvecklade han stridsgas och Zyklon B som användes av nazisterna i utrotningssyfte(!). Geniet (ordet är i singularform) skulle också rätt och slätt kunna peka på Clara Immerwahr. Hennes hårda kamp bidrog sannerligen till ett skifte i synen på kvinnor och deras möjligheter att få inträde till de tyska vetenskapliga institutionerna.

Lena Nöjd

Publicerad: 2019-03-27 00:00 / Uppdaterad: 2019-03-25 09:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7682

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?