Okej, så här: Clara är närmare fyrtio år, frilansskribent och i den akademiskt skolade kultursvängen, när hennes kärnfamilj (mamma, pappa, barn, son, dotter) bryts upp. En process börjar och hon inser att hon blir förälskad i tjejer i stället. I sina anteckningsböcker undersöker hon sin nya identitet och det nya sammanhang hon hamnar i med Pridefestival och uteställen för homosar. Hon upptäcker att även där man påstår att man står utanför normen, finns egna regler för hur man ska uppföra sig och tänka. Hon kommer ut för sin omgivning, men också för sig själv. På vägen får läsaren tillsammans med Clara möta butchar, femmes och snälla heteromorsor.

Kärnan i Undersökningen är de samtal som Clara för med sina vänner, bekanta, flickvännen Fredag och inte minst läsaren. Om genus, feminism, politik och sexualitet. Hur man hanterar en skilsmässa. Vad barnen ska säga om att mamma är ihop med en tjej. Om att fösa ihop hotellsängarna på kvällen och dra isär dem igen på morgonen, så att inte den som städar ska undra något. Om att inte skriva ”hon” eller ”han” utan neutrala ”hen”. Bara för att testa. Om att ge varandra ett eget rum.

Journalisten och kulturskribenten Kristina Hultman gjorde samma resa som Clara för några år sedan. Hon hade varit gift med en man i flera år, har två barn och kom ut som lesbisk som vuxen. Boken är alltså självbiografiskt inspirerad. Författaren poängterar dock att människor och händelser är uppdiktade och anpassade till berättelsen som berättas. Så då får jag tro på det. Trots kulturpersonligheter, krypterade och inte, som susar förbi, och händelser tagna ur verklighetens nyhetsflöde. Anspelningarna på Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar finns där, uttalade och strukturella. Undersökningen är ett beställningsjobb från en förlagsredaktör. Clara beskriver sina kollegor på en kvällstidnings kulturredaktion (ja, det är Expressen), inte alltid så smickrande. När undersökningen skrivs pågår också Lundgren-debatten för fullt. Och Clara beskriver Lundgren som sin skrivande syster.

Hultman lyckas fånga upp små detaljer som gör att man lever sig in i Claras känsloliv. Man promenerar genom Stockholms och Malmös gator tillsammans med Clara och man känner stämningen i källarlokalerna. Porträtten är kärleksfulla och bitvis lysande. Men ändå är det som att ramberättelsen inte engagerar. Det är inte den som gör att jag läser vidare, utan det är just ögonblicksskildringarna och samtalen.

Undersökningen är en bok som vill väldigt mycket. Den tumlar hit och dit i tid och rum, men den är ju också en slags anteckningsbok, en dagbok om man så vill. Det gör att man inte riktigt får en chans att undra hur det egentligen ska gå för Clara och hennes relationer. Personer kommer, går, återkommer. Ibland hänger man inte riktigt med i svängarna, men tack vare det glänsande språket och de intressanta funderingarna, gör det för det mesta ingenting.

Beroende på vad läsaren själv vill få ut av de nästan 600 sidorna, går Undersökningen att läsa lite som man vill. Som ingång till feministisk teori, queer och genusforskning. Som debattinlägg. Som kritik av de normer som finns inom den hbt-värld som beskrivs, men också som hyllning. Som relationsroman, nyckelroman eller utvecklingsroman. Detta är helt enkelt en bok att fundera över, återkomma till och låna ut till nyfikna.