Jantemolnet hänger tungt och tryggt över byn utanför Sandviken. Här växer två bröder och tre systrar upp. Karin som har förmågan att lugna alla i sin omgivning, Emilia med de stora drömmarna, ordentliga Sofia, tystlåtna Edwin med hemligheten och äventyrslystna Otto. Berättelsen tar avstamp 1938. Kriget hägrar, men ännu är det framtid och drömmar. Och […][...]

En del böcker rätar ut frågetecken. Andra skapar nya. Ibland är det bra. Ibland är det mindre bra. Av vissa böcker lär man sig något nytt. Andra bekräftar det man redan vet. Ibland är det bra. Ibland… ja, ni fattar. Dorothea Tannings surrealistiska roman Avgrund utspelar sig under en helg mitt i öknen på ett […][...]

Det börjar som en oskyldig kärlekshistoria. Och slutar i tragedi. Sigrid Undsets genombrottsroman Jenny är en djupt gripande berättelse om konstnären Jenny Winge. Hon flyr vardagen hemma i Norge för att utveckla sitt konstnärskap i Italien. I kulisserna står det nya seklet då kvinnorna börjar frigöra sig från hemmets hägn. I romanens början får läsaren […][...]

Okej, så här: Clara är närmare fyrtio år, frilansskribent och i den akademiskt skolade kultursvängen, när hennes kärnfamilj (mamma, pappa, barn, son, dotter) bryts upp. En process börjar och hon inser att hon blir förälskad i tjejer i stället. I sina anteckningsböcker undersöker hon sin nya identitet och det nya sammanhang hon hamnar i med […][...]

Gilla eller inte gilla Björn Ranelid. Oavsett vad man tycker om författaren med den omisskännliga skånskan, är det antingen eller. Och oavsett vad, tar Björn Ranelid ingen skit. Det är åtminstone intrycket man får när man läser Fenomenet Björn Ranelid. Litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson söker förstå och förklara just Ranelid. Men inte privatpersonen […][...]

Det var längesedan jag sträckläste en bok där jag uppriktigt har längtat efter fortsättningen. Läst överallt och hela tiden. Agnes Hellströms debutroman är en sådan bok. Motståndslös. Ränderna går aldrig ur utspelar sig i skiftet mellan 1990-tal och år 2000. Platsen är Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket, en gymnasieskola där bland andra kungen och Olof Palme har […][...]

Jag sitter vid mitt köksbord och läser Bodil Malmsten – De från norr kommande leoparderna. Jag fortsätter till soffan, sedan bussen och avslutar läsningen på konditoriet i centrum i området där jag nu bor. Det är höst 2009. Boken utspelar sig under maj 2007 till april 2009. Nyss med andra ord. Finanskris. Jag har minne […][...]

Man måste hela tiden framåt, och hela tiden måste man lösa sitt eget mysterium. Mellan de vinterblå pärmarna i Margareta Lindholms nya roman Jag går över det frusna gräset utspelas flera mysterier. Saga har fått lämna mentalsjukhuset och blir inackorderad i en prästgård. Men varför har hon varit på sjukhus? Och vem är Tistel som […][...]

Kvinnors uppfattningar om sina egna kroppar och sexualitet är i ständig förändring. Vi ska tukta oss själva, kontrollera våra vätskor och inte vara kåta. Eller jättekåta. Oskulden ska värnas, vi ska hålla på oss själva, men samtidigt inte vara rädda för att experimentera. Sex är skamligt. Sex är ett nöje som öppet och glatt ska […][...]

Våren har äntligen kommit till Norrland. Det ryktas om krokusar och solen värmer på kinderna. Jag läser Jorden snurrar bara framåt, Helena von Hofstens tredje bok. Det är en samlingsbok av von Hofstens blogginlägg, radiokrönikor, debattinlägg och anteckningar. Odaterade, utan källa. Texterna bara är, var och en för sig och tillsammans. För Jorden snurrar bara […][...]