Alla kvinnor är inte likadana. Alla kvinnor tror inte på systerskap eller ens rösträtt. En del kvinnor värnar fosterlandet, familjen och att bevara det som är tryggt. En del kvinnor går mot strömmen. Sif Bokholm tecknar i sin bok I otakt med tiden ett porträtt av en okänd del av förra sekelskiftets kvinnorörelse. Läsaren får […][...]

Mina anteckningar: oscillera, sökandet, konstruktion, jaget är diskursberoende, jag var – jag blir. Hur skulle du skriva om dig själv? Om ditt liv vore en genre, vilken vore det då? Ett lappverk. Arne Melberg inleder boken Självskrivet med att berätta hur han i alla år undervisat litteraturstudenter att skilja på författaren och verket. Författaren är […][...]

Åh, vilken resa! Underfundig, sprakande och jag vet inte vad. Mitt huvud snurrar när jag tänker på alla bilder som Leonora Carringtons Hörluren har planterat i min hjärna. Surrande jättebin, hus formade som gökur, en värld som är som vår fast annorlunda. Som ställer frågor om hur vi tänker om ålderdomen, ordning och reda, existensen, […][...]

Att fiktionen speglar verkligheten kan i allra högsta grad sägas om Joshua Ferris debutroman Så fick vi se slutet. Lågkonjunktur härjar, och en reklamfirma í Chicago går på sparlåga. En efter en av de anställda kallas in till chefen för att sägas upp, eller gå på spanska genom korridoren, som det kallas. De som är […][...]

Roman står det på omslaget som på så många andra böcker nuförtiden som har verkligheten som förlaga och inte skäms över det. Som vill göra ett statement. Jag tänker på Maja Lundgrens Myggor och tigrar, eller Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Även Salong F. har verklighetsbakgrund då Åsa Mattsson var med […][...]

Att läsa Bodil Malmsten är som bomull för själen. Även när det handlar om livets svåraste frågor som Ensamheten, Tillhörigheten och Det Sociala Spelet. Och jag försöker sätta fingret på vad det är. Är det språkets rytm, ironin eller de filosofiska betraktelserna? Enkelheten, ordskruvandet eller helt enkelt ärligheten? Jo, paradoxalt nog är det nog ärligheten. […][...]

Journalisten och författaren Katarina Wennstam har en vision. Att synliggöra mäns våld mot kvinnor i romanform. Det är mer effektivt än att skriva artiklar och reportage. Hennes reportagebok Flickan och skulden blev väldigt uppmärksammad, men lästes nog mest av de redan intresserade och engagerade. Genom att sätta etiketten spänningsroman på omslaget når man fler. Och […][...]

När som helst kan benen vika sig under berättarjaget i Janna Thorströms debutroman Vinterbad. Hon har en muskelsjukdom och plötsligt ligger hon på badrumsgolvet. Handfatet tornar upp sig ovanför henne och mödosamt kravlande tar hon sig ut i vardagsrummet där hon kan ta sig upp i soffan. På vägen noterar hon ett tappat tampongpaket och […][...]

Humor och sudoku. Det är vad Känguru förlag, ett underförlag till Lind & Co, har specialiserat sig på. Och det tycks gå bra. VD tillika redaktör Kristofer Lind startade Lind & Co som nittonåring 1999, och förra året köpte förlaget upp Fischer & Co. Enligt en artikel i Dagens Nyheter omsätter de tillsammans över tjugo […][...]

Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan ut ur bilden från 1996 gjorde mig under gymnasiet till en Johanna Nilsson-junkie. Den minns jag för det poetiska språket, ont i magen-känslan och någon slags igenkänningskänsla (tonårsdeppen, vi var alla där?). Bokstaven N på biblioteket drog ofta till sig mina steg, men hennes böcker var ständigt utlånade, […][...]