Recension

: SOS från mänskligheten
SOS från mänskligheten Johanna Nilsson
2008
Wahlström & Widstrand
6/10

Spännande, men kämpigt

Utgiven 2008
ISBN 9789146218326
Sidor 260

Om författaren

Foto: Magnus Liam KarlssonFoto: Magnus Liam Karlsson

Johanna Nilsson är född 1973 i Uppsala och debuterade 1996 med den uppmärksammade romanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Sedan dess har hon publicerat ett tjugotal böcker, allt ifrån romaner till ungdomsböcker och dramatik. Dessutom skriver hon spänningsromaner under pseudonymen Amanda Lind.

Johanna Nilsson – författarens hemsida.

Sök efter boken

Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan ut ur bilden från 1996 gjorde mig under gymnasiet till en Johanna Nilsson-junkie. Den minns jag för det poetiska språket, ont i magen-känslan och någon slags igenkänningskänsla (tonårsdeppen, vi var alla där?). Bokstaven N på biblioteket drog ofta till sig mina steg, men hennes böcker var ständigt utlånade, det fanns fler som hade förstått hennes storhet. Sedan gick det över. Jag orkade väl inte vänta mer, hittade nya storheter, men Johanna Nilsson-förälskelsen gick aldrig riktigt över. Och som med sådant man vill ha kvar intakt, undveks de nya romanerna för att inte förstöra och låta den gamla kärleken rosta. Men så dimper SOS från mänskligheten, Johanna Nilssons sjunde roman, ner i brevlådan. Jag värjer mig. Men måste. Och det tar ungefär hundra sidor, sedan fastnar jag i berättelsen om Benjamin, Cornelia, Mikael, Erika, Tomas och alla de andra. Det är då de börjar falla på plats, och en någorlunda ordning kan hållas på vem som är vem.

I centrum står Benjamin som är gigolo/prostituerad/terapeut som erbjuder övriga inblandade både beröring och sovsällskap. Kunderna tycker att han är mystisk och fascinerande, och Johanna Nilsson har lyckats göra honom sådan även för läsaren. Hans altruistiska förhållningssätt är intressant och trovärdigt, och även om jag vill veta mer, tycker jag om att han är dunkel. Han skapas i mötena med de människor som behöver honom. Alla liv som pusslas ihop och vidrör varandra är som sagt till en början förvirrande, men engagemanget växer för de olika karaktärerna som väntar på livet, vill försvinna, undrar när det är dags att trycka på play. Det är ju spännande hur det ska gå. Vad hände egentligen Benjamins syster? Kommer Mikael någonsin hitta sin försvunna flickvän Josefin?

Men det känns som att jag kämpar. Med språket. Var är poesin jag minns? Var kommer tattigheten ifrån? Varför så övertydlig? Berättarrösten rycker mig ständigt ur fiktionen. För aha! Här har någon tänkt lite extra på sina formuleringar, kul vändningar, försökt vara ironisk? Det blir inget flow i läsandet, och emellanåt är det svårt att avgöra om det är berättarrösten eller en karaktär som tycker. Och samtidsreferenserna är så många att jag undrar om det där med produktplacering i litteraturen har slagit igenom på riktigt nu.

SOS från mänskligheten är en roman som älskar sitt persongalleri och den historia de väver samman, men som i ivern glömmer bort framförandet, språket. Det går för fort, författaren har för bråttom, och inget utrymme görs för fördjupningar eller mellanrader. En paus emellanåt skulle inte skada. Sedan går det alldeles utmärkt att trycka på play.

Sara Sandbacka

Publicerad: 2008-08-12 00:00 / Uppdaterad: 2012-01-07 10:58

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3005

2 kommentarer

"någon slags igenkänningskänsla (tonårsdeppen, vi var alla där?)"

Vad? Hgtuub handlar ju om svårartad mobbing på mellanstadiet.

bobby d Oregistrerad 2008-08-13 11:55
 

[...] Hoppas av Åsa Anderberg Strollo och SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson. Dessutom skickar vi med en supersnygg tygkasse från Gilla [...]

Bokutlottningar v.44 | dagensbok.com Oregistrerad 2011-10-31 10:35
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?