Jag har blivit rädd för verkligheten. De få gånger jag hyr film aktar jag mig noga för att välja ett omslag märkt med orden "baserad på verkliga händelser". De är alltid så smöriga. Samma urvalsprocess tillämpar jag när det kommer till mitt bokläsande. Jag är extremt känslig för biografier. De är oftast så tråkiga. När var och varannan porrskådis, sit-comskådis som varit tillsammans med Eddie van Halen, hallåa, såpakändis och småbarnspappa pressar ur sig en textmassa som förlagen faktiskt bestämmer sig för att trycka, ja, då ska man vara försiktig om man inte vill slösa bort sin tid på strunt. Det sägs att varje människa har en historia att berätta, en bok att skriva. Problemet är att alla inte förstår att en viss procent av dessa historier bör vara skönlitterära.

Mitra Lager har dock fått mig att inse att verkligheten faktiskt kan ha någonting att komma med. Hennes bok, Gud vill att du ska dö, handlar om hennes första 20-någonting år i Iran. Vi får följa med från allra första början, med den moderna mamman som vägrar låta sin dotter bära slöja utan klär upp henne i färggranna klänningar och fantasifulla frisyrer, via de första skolåren, för att slutligen komma till det som bokens fokus ligger på – Mitras aktiva deltagande i den regimkristiska organisationen MKO.

Mitra är ung och fylld av kampvilja, både före och efter revolutionen 1978. Men i synnerhet före. Hon tror, precis som många med henne, att störtandet av monarkin i Iran kommer att leda till ett bättre liv, till ett bättre och mer demokratiskt land. Men precis som många med henne inser hon hur fel hon haft när ayatollah Khomeini kommer till makten. Mitra och hennes likar siktar nu in sig på att bekämpa den man de själva hjälpte till att föra till makten.

Iran är dock ett farligt land för politiska motståndare, och Mitra tillfångatas under en demonstration av anhängare till Hizbollah och ayatollah Khomeini. Detta blir början på en mardrömsspiral av fängelsevistelser, falska anklagelser och tortyr. Det ena fängelsebesöket avlöser det andra – precis när hon tror att hon har lyckats att skapa sig ett någorlunda normalt liv blir hon inkallad till nya förhör och anklagad för nya brott. Till slut är måttet rågat, och Mitra flyr tillsammans med sin man och sin son till Turkiet och tar sig därifrån sedan vidare till Sverige, för att börja ett nytt liv.

Det här är en riktig självbiografi. Det här är ett människoöde som upprör, berör, fascinerar och lär läsaren någonting. Det här är en del av vår samtidshistoria, en av de pusselbitar som förklarar varför vår värld ser ut som den gör, sedd ur en ung kvinnas perspektiv. Det här är de där autobiografierna som faktiskt betyder någonting, och inte bara handlar om hur C-skådis X lärde sig att äta mindre kolhydrater efter att hon dumpat sin nerknarkade man lärt sig att älska sig själv (okej, jag är inte totalt genombitter, sådana historier har också sin plats, men på senare tid har de blivit så många, och så lika varandra).

Lager skriver sakligt, utan att varken försköna eller direkt smutskasta Iran, islam, motståndsrörelsen eller sig egen del i denna. Det är en helt krass beskrivning av det liv som var hennes verklighet. Och trots att detta inte är en speciellt välskriven bok är det en väldigt, väldigt viktig bok, för den visar oss en del av vår moderna historia som vi gärna blundar för.