Recension

: Lilla darling
Lilla darling Johanna Nilsson
2011
Rabén & Sjögren
5/10

Tonårsutopi

Utgiven 2011
ISBN 9789129677324

Om författaren

Foto: Magnus Liam KarlssonFoto: Magnus Liam Karlsson

Johanna Nilsson är född 1973 i Uppsala och debuterade 1996 med den uppmärksammade romanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Sedan dess har hon publicerat ett tjugotal böcker, allt ifrån romaner till ungdomsböcker och dramatik. Dessutom skriver hon spänningsromaner under pseudonymen Amanda Lind.

Johanna Nilsson – författarens hemsida.

Sök efter boken

Mitt första möte med Johanna Nilsson var genom hennes debut Hon går genom tavlan ut ut bilden. Det var en stark läsupplevelse av en stark och viktig bok och det gick upp för mig vilka konsekvenser barns handlingar kan leda till. Därefter läste jag troget flera av hennes böcker, utan att riktigt hitta tillbaka till den där skärande känsligheten. Johanna Nilssons böcker handlar allt som oftast om känslighet, hos människor i utkanterna, hos dem som alltid står lite vid sidan av. Det gör inte Lilla darling. Nu var det visserligen flera år sedan jag läste något av Johanna Nilsson men jag upplever en skillnad i blicken.

Jerry, eller Jeremia som han är döpt till av sina religösa föräldrar, målar visserligen svart kajal, sorgelinjer, runt ögonen men står inte vid sidan av för det. Han är 15 år och går i nian i Stockholmsförorten Älvsjö. Det är ett område tydligt uppdelat mellan svennarna och villaförorterna på ena sidan och invandrarna och hyreslägenheterna på den andra. Gängen i skolan är lika uppdelade som bostäderna, det är bara Jerry som kan gå emellan, prata med alla, trots att han själv är med i villagänget. Han är deras budbärare, den som sitter inne på det som förs vidare. Vilket gör att de andra killarna respekterar honom men samtidigt tvivlar på om de verkligen kan lita på honom eller om han egentligen står på blattesidan.

Själv är Jerry mest intresserad av Lilla darling, Diana, som är en av de tjejerna som hänger med svennekillarnas gäng. Hon är en tjej som sminkar sig lite för mycket, blir lite för full på helgerna och strular med lite för många killar. Men för Jerry är hon bara Lilla darling, hans stora kärlek. Problemet är bara att han inte vet hur han ska närma sig henne. Johanna Nilsson ger en skicklig lösning och låter Jerry kontakta henne via en chat som de brukar hänga på. Han förblir anonym och hennes intresse för vem han är väcks. Det blir aldrig krystat, som det så många gånger kan bli, när författare låter sina karaktärer kommunicera via internet. Språket känns trovärdigt, dialogen är följsam.

Däremot har jag svårare att acceptera den omsorg och det ansvar ungdomarna visar mot varandra. Att vara 15 år innebär en tid av osäkerhet, att leva upp till omvärldens förväntingar, krav och grupptryck. Men Jerry och hans kompisar är förvånansvärt starka i sig själva och ställer upp för varandra i alla lägen. Och har alldeles för lätt att förlåta varandra. Något som jag har svårt att tro på då det inte stämmer överens med den bilden som jag har av killar i sina tidiga tonår. Kanske är jag bara fördomsfull?

Relationen till Diana känns mer genuin och äkta. När Jerry tillslut avslöjar vem han är har deras förälskelse redan slagit rot. Det är de trevande första stegen mot varandras kroppar, att bli av med oskulden och alla känslor som får kroppen att vilja sprängas.

Det är befriande med ungdomsböcker om killar som vågar visa känslor, vågar vara medmänniskor. Men tyvärr blir Lilla darling lite för mycket av det goda.

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-06-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-15 11:26

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4183

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?