Roman står det på omslaget som på så många andra böcker nuförtiden som har verkligheten som förlaga och inte skäms över det. Som vill göra ett statement. Jag tänker på Maja Lundgrens Myggor och tigrar, eller Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Även Salong F. har verklighetsbakgrund då Åsa Mattsson var med och startade Salong K.se, men sedan fick sparken. Salong F. har kallats för en uppgörelse med den tiden.

Åsa Mattssons Salong F. har Anna Falk som huvudperson. Hon blir chefredaktör för nättidskriften Salong F, som har som ambition att kombinera skarp feministisk journalistik med mode och glamour. Men marknadskrafterna, i form av giriga män som väljer män och kvinnor utan annan ambition än att få ett jobb inom media och göra modereportage, drar ner Salong F. i vad som klickas mest. Det klickas mest på modetips och kändisar och minst på de grävande reportagen, författarintervjuerna och samhällsanalyserna.

Anna Falk slåss mot en dålig privatekonomi med en dotter att försörja, samtidigt som hon bryts ner av skuldkänslan över att inte göra det hon egentligen vill med sajten. Romanen problematiserar vad det innebär att vara feminist vad gäller såväl relationer med män och att leva i ett patriarkalt samhälle, som kampen mellan att vara självständig, radikal och samtidigt vilja ha ett Svensson-liv.

Många kända namn som Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin, ovan nämnda Unni Drougge och modeskaparen Camilla Thulin dyker upp som sig själva. Och det är klart att det kittlar att man vet på ett ungefär vilka de här personerna är. Men samtidigt blir de i Åsa Mattssons snygga sekelskiftestappning romanfigurer snarare än offentliga personer. Åsa Mattsson har lyckats skapa ett Stockholm i nutid som har ett skimmer av August Strindberg och Hjalmar Söderberg över sig. Det är dimmigt, det klapprar mot kullerstenarna och röken står ur munnen.

Att läsa Salong F. är som att få allt på en gång. En nutidsskildring av mediaklimatet i Sverige, snygg sekelskiftesromantik, relationsdrama, girighet och så lite skvaller.