En traditionell metod för att bli av med en störande kvinna är att göra henne galen. Ja alltså, du behöver inte göra henne galen på riktigt, utan det räcker att få henne inskriven på dårhus. Då är hon ur vägen. Och om hon inte var galen innan så blir hon det snart nog. Detta var […][...]

Alla författare är på ett eller annat sätt påverkade av sin samtid, och de rådande normerna och idealen. Oavsett om man försöker bryta mot dem eller följer strömmen. Hjalmar Söderberg är såklart inget undantag, och David Andersson bjuder in till en gedigen genomgång av den litterära kontext han verkade i. Och vilken påverkan hans litteratur […][...]

Hjalmar Söderbergs Doktor Glas är en väldigt bra roman – och en väldigt bra utgångspunkt för nya romaner ur andras perspektiv. I höst har det kommit två olika versioner där det är Helga Gregorius som står i centrum, den ena av Bengt Olsson, som tidigare tagit sig an Gregorius själv, den andra av Åsa Nilsonne. […][...]

Det handlar om Liis, trettiotvå, som jobbar på båt mellan Tallinn och Stockholm. Två veckor ”till havs”, två veckor i Tallinn. Hon gör också korsord för tidningar och är en riktig fena på att sätta ihop ordlekarna. Men mest driver Liis runt på Tallinns gator och pubar. Hänger med olika bekanta vid bardiskar eller på […][...]

När jag i tonåren i slutet av 90-talet för första gången läste Gun-Britt Sundströms Maken var jag eld och lågor över hur mycket jag kände igen mig i huvudpersonen Martinas ovilja att binda sig. Min dåvarande pojkvän (eller blivande eller före detta eller vad det nu var just då, jag minns faktiskt inte längre) läste […][...]

1973, tre år innan den numera kultförklarade romanen Maken gavs ut, kom Gun-Britt Sundström med en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Det var berättelsen om Arvid och Lydia, nu berättad ur Lydias perspektiv, och förflyttad till författarens nutid. Under hösten gav två debuterande författare ut var sin parafras på Maken, där huvudpersonerna Martinas […][...]

Tidigaste erfarenheterna av recensionen: högstadierecenserandet. Några var ute i god tid, läste kvickt och skrev ihop recensionen. Andra var ute i senaste laget och fick stressa litet för att bli klara. Sen hade vi dem som dagen innan arbetet skulle vara inlämnat inte hade lånat boken än. Vägen till framgång för dessa: läsa baksidan samt, […][...]

Titelnovellen i samlingen Damen med hunden av Anton Tjechov har en naturlig plats i den svenskspråkiga läsarens bokhylla. Det är en trend detta årtionde att berätta eller återberätta olika för sin tid skandalösa relationsberättelser. Vi har haft duster med Lena Andersson och vi har nyligen fått oss en ny omgång Hjalmar Söderberg. Fast nog bär […][...]

Jag har ganska länge varit fascinerad över tanken på att Stockholm, där jag bor, tidigare var omringad av tullar, som hade tullbommar. Där fanns de övervakade gränserna. Lite som att köa framför en biljettlucka till ett nöjesfält, när väl man var tullbesiktigad släpptes man in i den pulserande staden, och kanske in i äventyret, förhoppningsvis […][...]

De sutto tysta. – Vad tänker du på? frågade hon. – På ingenting … – Alltså på något jag inte får veta? – Jag tänkte på något som kan komma en gång. Men det som ännu inte är, är ju ingenting. För strax över hundra år sedan var murvelaspiranten Arvid på utflykt med herrarna från […][...]