Recension

: För Gustav
För Gustav: en tvåsamhetsroman Johan Evasdotter Dencker
2020
Mormor
8/10

Hans och hennes

Utgiven 2020
ISBN 9789188533777
Sidor 243

Om författaren

Johan Evasdotter Dencker (född 1976) växte upp i Skåne, men är numera bosatt i Stockholm. Han arbetar med brottsutredning, sysslar även med musik – skivan Tvinmarken kom 2015 – och debuterar som författare hösten 2020 med För Gustav, en omskrivning av Gun-Britt Sundströms roman Maken från 1976.

Johan Evasdotter Dencker – författarens hemsida.

Sök efter boken

1973, tre år innan den numera kultförklarade romanen Maken gavs ut, kom Gun-Britt Sundström med en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Det var berättelsen om Arvid och Lydia, nu berättad ur Lydias perspektiv, och förflyttad till författarens nutid.

Under hösten gav två debuterande författare ut var sin parafras på Maken, där huvudpersonerna Martinas och Gustavs kärlekshistoria berättades ur Gustavs perspektiv, och förflyttad till författarnas, det vill säga vår, nutid. Jag vet inte vad oddsen är för det.

Det tog mig ett tag att ens fatta att det rörde sig om två olika romaner. Fast jag stötte på de olika titlarna, tog jag först för givet att det rörde sig om samma roman under olika namn. Det är ju inte alldeles ovanligt att böcker byter titel på ett sent stadium, och att förhandsannonserna därför inte helt stämmer med den bok man faktiskt får i handen. Men nej. Här är det två olika författare med exakt samma idé, som lyckas ge ut sina romaner exakt samtidigt.

I linje med Sundströms parafras på Söderberg, För Lydia, har Johan Evasdotter Dencker gett sin version av Maken titeln För Gustav. Det är ganska kvickt och påläst, men sätter också fingret på något av ett problem med hela projektet: Medan det är lätt att skriva under på att Lydia i Den allvarsamma leken aldrig riktigt får komma till tals utan blir rätt illa behandlad av Arvid och Söderberg (om man nu kan resonera så här om fiktiva personer), upplever i alla fall inte jag Maken på samma sätt. Gustav framställs aldrig som skurken i förhållandet med Martina. De lyckas aldrig riktigt vilja samma saker samtidigt, men deras tragedi är att de båda är väldigt fina och nyanserade karaktärer som bara aldrig helt lyckas långvarigt mötas. Behöver Gustav verkligen försvaras i nya romaner?

Samtidigt är det här Johan Evasdotter Dencker verkligen lyckas. Jag förstår och gillar både hans Gustav och Martina också. Han har med mycket öm hand transformerat sina karaktärer till nutid, på ett sätt som ligger behagligt nära originalet. Han har en ton som i sina bästa stunder kommer Sundströms väldigt nära (och ja, hon är en av mina absoluta favoritförfattare). Den är sympatisk, smart och rolig, med en tydlig värme för karaktärerna och deras problem att leva tillsammans eller utan varandra.

Möjligen skulle man kunna undra varför det är meningsfullt att läsa en ny version som ligger så nära originalet – fast gillar man Sundströms romaner känns det här lite som att komma hem. Vill man ha en mer radikalt annorlunda version kan man istället spana in Jon Jordås variant av berättelsen, men jag föredrar absolut den här. Där jag får gilla karaktärerna och författaren och bara umgås i den här kloka och underfundiga textvärlden en stund till. Och där relationer fortfarande är svårt, oavsett tidssammanhang och oavsett de allra bästa avsikter.

Ella Andrén

Publicerad: 2021-01-12 00:00 / Uppdaterad: 2021-01-11 00:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8340

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?