Det Stora Litterära Geniet sitter i sitt rum, skapar magi ur sitt eget självuppoffrande lidande, och på andra sidan väggen sitter vi läsare och försöker lista ut varför, vadan, varthän, vafan, och tvinga vår åsikt på vem som helst som vill lyssna. Vi måste ju veta; fan, fråga Elena Ferrante. Om jag dödade honom idag […][...]

Ibland tänkte jag på Johnny, och då tänkte jag att han var en sjuk jävel. Sen fattade jag att det viktiga inte är att man inte är sjuk. Det viktiga är att man inte är ensam. De polyglotta älskarna av Lina Wolff är en roman som handlar om vad vi människor gör för att slippa […][...]

Den allt behärskande och genomträngande färgen i Maxim Grigorievs debutbok är blå. Blå är, enligt en nyss bioaktuell och mycket omtalad fransk film, den varmaste färgen. Men i Grigorievs bok är det snarare den kyligt distanserade färgen. Den melankoli eller spleen som den ger uttryck för hos Grigoriev kan nästan beskrivas som alienerande eller förfrämligande, […][...]

1900-talet var, framför andra, utopiernas århundrade. Det gick inte så bra för de flesta av dem. Resultatet blev inte så lyckat. Vissa utopier var mer omfattande, andra mindre. Den utopi som beskrivs i Christian Krachts roman Imperium är av det mindre slaget, och involverar på sin höjd en handfull människor och får sägas göra begränsad […][...]

Det är inte alltför ovanligt att man läser referenser liksom baklänges. Första gången jag hörde talas om romarrikets fall från republik till kejsardöme tänkte jag förmodligen ”Aha, som i Star Wars”. Trots att det nog snarare är George Lucas som var inspirerad av den romerska historien än tvärtom. Så fungerar berättelser. Så använder vi berättelser. […][...]

Att läsa Hjalmar Söderbergs Historietter, som han kallar sin samling av korta noveller, eller historier, är inte alltid helt lätt. De är färgade av hans tid och rum, Stockholm på 1890-talet, en helt annan tid och en helt annan stad än det Stockholm jag lever i nu. Det är en tid och en stad som […][...]

Novellen Med strömmen är från början publicerad i novellsamlingen Främlingarna (1903). Jag har inte läst hela novellsamlingen men tänker ändå att Med strömmen passar bra in på titeln Främlingarna. I Novellix klassiker-fyra ingår, förutom Med strömmen, Ett dockhem av August Strindberg, Selma Lagerlöfs, Spökhanden och Ella gör sig fri, av Karin Boye. Förlaget skriver själva […][...]

Det är ytterst ovanligt med böcker som handlar om en författares relation till schackspelet. Det skulle behöva skrivas en bok enbart om olika författare som påverkats och inspirerats av schack. För det är inte alls ovanligt med kända författare som låtit sig mer eller mindre berusas av schackspelet i sitt författarskap. Några exempel på stora […][...]

Helge Bendel bor med sin far, styvmor och halvsyster i en vaktmästarbostad högst upp i huset på Norrlandsgatan 26. Hans egen mor dog när han endast var tre dagar gammal men han trivs bra hos sin familj. Han hälsar ofta på sin mormor, som ligger gammal och skruttig, och sin morfar, som egentligen inte är […][...]

För något år sedan läste jag Javier Marías roman Alla själar. Den handlar om en spansk akademiker som under ett år är gästlärare i Oxford, där han upplever universitetsmiljön med alla dess mer eller mindre bisarra personligheter i form av tankspridda eller arroganta professorer, institutionaliserade vaktmästare, kavata studentskor etc. Men han upplever också en kärlekshistoria med […][...]