Recension

: Historietter
Historietter Hjalmar Söderberg
2012
Under förlag
7/10

Fina sekelskiftesnoveller

Utgiven 2012
ISBN 9789186823047
Sidor 90
Först utgiven 1898

Om författaren

Hjalmar Söderberg, född 1869 i Stockholm, död 1941 i Köpenhamn, kulturjournalist och författare, tillhör de största svenska stilisterna, genom romanerna Förvillelser (1895), Martin Bircks ungdom, Doktor Glas 1905) och Den allvarsamma leken (1912), och genom sina noveller, som finns samlade bland annat i Historietter (1898) och Det mörknar över vägen (1907). Han skrev också dramatik: Gertrud (1906), Aftonstjärnan (1912) och Ödestimmen (1922).

Sök efter boken

Att läsa Hjalmar Söderbergs Historietter, som han kallar sin samling av korta noveller, eller historier, är inte alltid helt lätt. De är färgade av hans tid och rum, Stockholm på 1890-talet, en helt annan tid och en helt annan stad än det Stockholm jag lever i nu. Det är en tid och en stad som ligger mig varmt om hjärtat. Mycket har förändrats men annat är sig likt i läsningen av Historietter visar. Det finns en distans till historien gällande yttre faktorer men det finns något allmänmänskligt som är oföränderligt. Samma då, som nu.

I Historietter samsas humor, melankoli, tragik och en flört med en annan författare. Tommy Olofsson skriver i förordet till samlingen om forskningen kring Hjalmar Söderbergs ”minatyrprosa”. Där står det bland annat intressant om Anders Palms studier av likheterna och intertexterna mellan Hjalmar Söderbergs novell Pälsen och Henrik Ibsens pjäs Et Dukkehjem. Likheterna är slående men olikheterna är stora. I Ibsens pjäs är det kvinnan, Nora, som slår sig fri från det liv hon inte trivs med och lämnar sin man advokat Helmer och sina barn, stödd av familjens vän doktor Rank. Ibsens pjäs är skriven utifrån Noras perspektiv. Söderbergs novell är istället skriven utifrån mannens perspektiv. I Pälsen är det dessutom omkastade roller. Där är kvinnan gift med läkaren som här kallas Henck (enligt Anders Palm en sammanslagning av namnen Helmer och Rank), och bedrar honom med vännen, häradshövding Richardt. Att analysera intertexter och motiv ytterligare är spännande, men ett annat projekt.

I samlingen finns det noveller att läsa för deras moraliska och existentiella betänkligheters skull och noveller att uppskatta enbart för det estetiska hantverket. Han skrev vackert Hjalmar Söderberg. Min favorit i sammanhanget är Tuschritningen, som sammanfattar värdet av det estetiska. Berättelsen handlar om en man som visar upp en tuschteckning för en kvinna som jobbar i en tobaksbutik. Hon vrider och vänder på den för att få reda på vad den betyder och blir arg när han inte svarar på frågan och tror att han därmed förlöjligar henne som inte har någon utbildning. Men det är det fina med konst att den kan njutas av alla oavsett utbildning, den kan betyda allt och den kan betyda absolut ingenting.

Jag tycker om Hjalmar Söderbergs Historietter, men samlingen rekommenderas främst till den vana läsaren av Hjalmar Söderberg. Börja med hans romaner, de är bättre.

Historietter är nummer tre i en svit sekelskiftesklassiker som ges ut av Under förlag. Heder till dem att det inte blev en Strindberg.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-09-12 00:00 / Uppdaterad: 2012-09-11 21:59

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4896

2 kommentarer

Jag tycker den är en av Söderbergs bästa. :)

Linnea Oregistrerad 2012-09-12 07:33
 

Kul! Jag tror att mina aber mest har att göra med att jag har svårt för noveller överlag. Det är inga tvivel om att Söderberg är den bästa sekelskiftesprosaisten.

Camilla Hällbom Redaktionen 2012-09-12 12:31
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?