En bro bort från Malmö bor världens lyckligaste folk. Har det sagts. Och lycklig, det är precis vad Laus Lindborg ser ut att vara. Han – en framgångsrik arkitekt, omges av vackra intelligenta kvinnor och bor i en snofsigt inredd lägenhet i centrala Köpenhamn. Dejligt värre. Men herr Lindborgs välpolerade fasad döljer ett dystert och […][...]

Under tre års tid har Ingrid Sommar då och då rest för att skriva boken Klassiska kaféer i Europa. Dessa europeiska klassiska kaféer har på sistone fått ett uppsving. De får mycket uppmärksamhet, många finns kvar välskötta sedan länge, andra renoveras eller öppnas på nytt. De har betytt mycket politiskt, socialt och kulturellt. De var […][...]

Få bröst är väl så ikoniska som Ulla Jacobssons (åtminstone det högra). På bild i Arne Mattsons filmatisering Hon dansade en sommar från 1952 har det där bröstet farit över världen som ett löfte om den svenska sommaren och den svenska synden. Romanen bakom filmen hette ursprungligen – 1949 – Sommardansen och skrevs av den […][...]

Roman- och novellförfattaren Leif Eriksson har under 2000-talet tillsammans med bokförläggaren Kristoffer Lind givit ut ett tiotal citatböcker. Erikssons nu helt nyutkomna citatsamling Handbok för pessimister, verkar han dock ha sammanställt på egen hand. Innan jag fick boken i min hand, trodde jag att det var en verklig handbok, dock humoristisk. Men handboken visar sig […][...]

Det är så lätt att romantisera. Åtminstone jag är väldigt bra på det. Och det är inte bara min egen tillvaro, så som den skulle kunna vara, eller så som den förhoppningsvis kommer att bli, som jag romantiserar. Nej, det är faktiskt det mesta. Hur illa saker än varit och hur mycket jag än vantrivts […][...]

Doktor Glas? Igen? Vi har Hjalmar Söderbergs fantastiska original, vi har Bengt Olssons finstämda Gregorius och härom året kom Bjarne Moelvs Helgas offer som djupgående granskar den mystiska och kanske inte helt igenom sympatiska Helga. Thorsten Flinck gjorde ju romanen till sin på flera sätt genom sin enmansföreställning Doktor Flinck för några år sedan. Och […][...]

Det verkar populärt att skriva ”rewrites” på Hjalmar Söderberg. Jag menar, det har gjorts med andra författare också. För några år sedan var det Bengt Ohlsson som tyckte att det var pastor Gregorius tur att få uppmärksamhet, men redan för 36 år sedan gav Gun-Britt Sundström röst åt Lydia. Nu ger Modernista ut en fin […][...]

Till mina absoluta favoritförfattare alla kategorier hör Gun-Britt Sundström – just nu aktuell med den trivsamma antologin Bitar av mig själv, men onekligen mest känd för några romaner från 1970-talet. Nya textsamlingen följs också listigt av en nyutgåva av hennes kanske mest välbekanta roman, Maken, ”en förhållanderoman” från 1976. Den förtjänar verkligen alla omläsningar och […][...]

Roman står det på omslaget som på så många andra böcker nuförtiden som har verkligheten som förlaga och inte skäms över det. Som vill göra ett statement. Jag tänker på Maja Lundgrens Myggor och tigrar, eller Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Även Salong F. har verklighetsbakgrund då Åsa Mattsson var med […][...]

Fjodor Dostojevskij. Brott och straff. Bröderna Karamazov. Idioten. Tjocka, matiga, romanluntor om moralfrågor som må äga rum i ryskt 1800-tal men på något vis envisas med att aldrig bli otidsenliga. Jag har läst och läst om de där böckerna, skrattat åt dem (Onda andar inte minst är stor humor), baxnat över hans prosa, gråtit en […][...]