Recension

: Den allvarsamma leken
Den allvarsamma leken Hjalmar Söderberg
2016
Bonnier Pocket
6/10

Vilka regler gäller när man satt dem ur spel?

Utgiven 2016
ISBN 9789174295757
Sidor 292
Först utgiven 1912

Om författaren

Hjalmar Söderberg (1869−1941)

Hjalmar Söderberg, född 1869 i Stockholm, död 1941 i Köpenhamn, kulturjournalist och författare, tillhör de största svenska stilisterna, genom romanerna Förvillelser (1895), Martin Bircks ungdom, Doktor Glas 1905) och Den allvarsamma leken (1912), och genom sina noveller, som finns samlade bland annat i Historietter (1898) och Det mörknar över vägen (1907). Han skrev också dramatik: Gertrud (1906), Aftonstjärnan (1912) och Ödestimmen (1922).

Sök efter boken

De sutto tysta.
– Vad tänker du på? frågade hon.
– På ingenting …
– Alltså på något jag inte får veta?
– Jag tänkte på något som kan komma en gång. Men det som ännu inte är, är ju ingenting.

För strax över hundra år sedan var murvelaspiranten Arvid på utflykt med herrarna från tidningen. Utflyktsorten var ett ruckel vid havet där konstnärsdottern Lydia gick omkring och var fruktansvärt vacker. Arvid blev rasande förälskad – som man ju blir. Men han menade att han inte var förmögen nog för att gifta sig – som man ju måste. Lydia tillföll en förmögen norrman och Arvid, i en förhastad utsvävning mitt i hjärtesorgen, gifte in sig i aristokratin.

Man kan alltså tycka att båda två drog ett hyfsat långt strå i slutändan. Men kan de hålla sig borta från varandra? Nä. Tio år senare råkar de på varandra och skandalen är ett faktum. Vi ställs inför samma idéer som vi lider av än idag: äktenskapet som trygghetssigill; skilsmässan som splittring; monogami som det självklara kravet; kärleken som lek och allvar; individualiteten som där-men-ändå-inte – och den fria viljan som bortblåst. (”Man väljer inte”, heter det uttryckligen i romanen.)

Han ringde igen. Ingen öppnade dörren.
Han ringde för tredje gången. Ingen öppnade.
Han gick på en krog och söp förfärligt.

2016 hände det igen. Den allvarsamma leken hade premiär på vita duken och kom i samma veva ut i pocket med skådespelarnas parporträtt på framsidan. Det är för övrigt Pernilla August som står för regin.

I det här fallet är det relevant att ställa filmen mot boken och vice versa, eftersom det nu har hänt något väsentligt med berättelsen. Har man en dålig dag kan man tänka på förlagan som en gråsvart roman om Den Melankoliske Flanören® och således förvänta sig en filmmotsvarighet i biosalongen. Men filmens berättelse visade sig inte leva ner till förväntningarna; Den allvarsamma leken är konstfärdigt nog inte längre en berättelse om individen. Till och med Dagmar, överklassdottern som fjättrar stackars Arvid vid familjelivet, fläskas ut och blir människa i ett markerat ögonblick där hennes orörliga ansikte berättar att ännu en oläkbar spricka har visat sig i den upprätthållna ordningen. Och tänka sig, man får även se hur Lydia har det. Det som skildras är situationen, inte personen.

Den nya kontraäktenskapliga berättelsen ger oss anledning att se tillbaka på den gamla, och sedan på den nya igen. Visst blir vi väl påminda om att Den allvarsamma leken inte handlar om någon, utan om något.

Jens Hjälte

Publicerad: 2017-01-02 00:00 / Uppdaterad: 2016-12-29 11:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6801

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?