Det finns böcker jag börjar läsa och de är som att få en blomknopp i sin hand som sedan under läsningen viker ut sig i ett antal kronblad som vart och ett har något att säga, men tillsammans ändå är en fullt utslagen blomma av värme, kunskap, kärlek, sorg, glädje och livsklokhet. När boken är utläst har jag fått en helhet som jag inte hade när jag började läsa. Frukten av ett brott är en sådan bok.

Trevor Noah har sina rötter i Sydafrika, han är komiker och talkshow-värd i USA, född 1984. På närmare 300 sidor berättar han om sitt liv fram till tjugoårsåldern. Han är huvudperson i sin egen historia men jag vill påstå att bokens verkliga huvudperson är Morsan med stort M, hans mor Patricia Nombuyiselo Noah eftersom boken på sitt sätt är en hyllning till alla morsor som kämpar för sina barns framtid. Boken är också dedicerad till Nombuyiselo: ”Till min mamma, mitt första fan. Tack för att du gjorde mig till en man.”

Jag trodde jag hade en aning om vad sydafrikansk apartheid var, den som avskaffades 1994 – att det handlade om förtryck av den svarta befolkningen i landet. Trevor Noah beskriver situationen som betydligt mer komplicerad än så. Kolonialismen kom, såg, segrade och drog upp gränser som sår mellan olika folkslag, ärren finns kvar än idag. Det handlade om de olika svarta folkslagen Zulu, Tsonga, Xhosa med många flera, varje folk med sitt språk och sin specifika kultur, till exempel är kvinnorna i Xhosa som Nombuyiselo tillhör, mer självständiga än kvinnor som tillhör Tsongafolket, samt att apartheidregimens indelning inte bara gällde svarta och vita utan också färgade och indier.

När Trevor Noah föddes var det en kriminell handling om en svart person hade sex med en vit person – var det kvinnan som var svart kom hon i fängelse och barnet som eventuellt föddes omhändertogs. Den vite mannen fick en reprimand, en grabbig tillsägelse om att hålla byxknapparna knäppta… Därav bokens titel – att Trevor Noah överhuvudtaget föddes var ett brott eftersom hans far var en vit tysk och hans mor en svart kvinna. När han som litet barn träffade sin far fick det ske i smyg och under stort hysch-hysch. Hur fullständigt absurt och galet apartheid var blir tydligt när Trevor Noah skriver om hur svarta inte fick äga företag, inte fick gå vissa utbildningar eller förflyttades med tvång till vissa homelands eller kåkstäder. Och hur regimen härskade genom att söndra, var man färgad (rasuppblandning mellan svart och vit sedan kolonialismens första tid) hade man mer privilegier än en svart person. Det fanns alltid någon som var längre ner i hierarkin. Men Trevor Noah var mixed, han hade ljus hy, inte riktigt vit men heller inte svart. Detta gav honom ett utanförskap för han hörde egentligen inte till i någon grupp och han var därför ett ensamt barn. När han började i ungefär motsvarande högstadiet, tvingades han välja och han valde att identifiera sig som svart.

Det var Trevor och morsan mot resten av världen under hans första nio år innan han fick styvfar och lillebror. Trevor Noah beskriver sig som ett olydigt och bråkigt barn, en ”Emil i Johannesburg”, och morsan gav honom smisk men talade också om varför enligt den gamla devisen ”den man älskar agar man”, för sådana var uppfostringsmetoderna vid denna tid på denna plats. Nombuyiselo Noah är kristen och söndagarna tillbringades med ett antal kyrkobesök. Denna hennes Gud-som-haver-fromhet imponerar med sin tillit även om gossen Trevor hellre gjorde hyss än gick i kyrkan.

Trevor Noah växte upp i knapphet, ibland rent armod, med våld och hopplöshet runt sig och våldet närmast ökade när apartheid försvann för då slogs de olika etniciteterna om makten, att på gatorna se sönderbrända lik med bildäck runt kroppen, var inte ovanligt. Han berättar om hur de vid ett tillfälle under en månads tid fick äta de äckliga maskar som bara de allra fattigaste överlevde på. Morsans allt överskuggande mål var att han skulle göra något av sitt liv, hennes kärlek var gränslös, fast och förmedlad med ett bastant självförtroende över vad hon menade var bäst för sin son. ”Du har ansvaret om du ställer till det för dig”, sa hon. ”Det som hänt dig var kanske förfärligt, men det är ditt ansvar att lägga det bakom dig och gå vidare i livet.” Här går det verkligen att tala om en livets hårda skola.

Det berättas också om kvinnors utsatta situation, hur Nombuyiselo förvägras göra en polisanmälan när Trevors styvfar har misshandlat henne, det gör hennes självständighet och kamp än mer beundransvärd. Det finns inte en enda rad i boken som antyder sentimentalitet eller offerroll. Klart och på ett enkelt språk, berättas olika episoder ur Trevor Noahs liv. Jag kommer inte ifrån känslan att det kan ha varit en spökskrivare inblandad i skrivandet av boken, att Trevor Noah har berättat om sitt liv för den personen och sedan godkänt urvalet och hur det framställs. Om så vore gör det inte boken sämre. Jag tror också att Trevor Noah är lite mer begåvad och framåt än vad som framgår av texten, men det är en ödmjukhet som är mycket sympatisk, sympatisk är också den stilla humorn och självdistansen.

Frukten av ett brott handlar om ett barn som mot alla odds och tack vare morsans stöd, klarar sig trots att han nuddar vid kriminalitet och utanförskap. Hans språkkunskaper är honom också till stor hjälp. Han talar många av de afrikanska språk som talas i Sydafrika, han talar flytande engelska och kan också en del afrikaans, kolonialistättlingarnas språk. Angående språk skriver han på ett ställe om språkets betydelse för tillhörighet och citerar Nelson Mandela: ”Om du talar till en man på ett språk han förstår, går det till hans förstånd. Om du talar till honom på hans eget språk, går det till hans hjärta.” Trevor Noah instämmer och tillägger: ”När du anstränger dig för att tala någon annans språk, även om det bara är enstaka fraser här och där, säger du till dem: Jag förstår att du har en kultur och en identitet som finns bortom mig. Jag ser dig som en människa.”

Frukten av ett brott är trots att den behandlar många svåra upplevelser i Trevor Noahs och hans mors liv, en mycket varm bok som aldrig ger mig en känsla av sorg eller av något som är för otäckt att läsa – värmen överskuggar. Den innehåller en klokskap som inte skriver på näsan. Språket är rakt och lättläst och som läsare har man lust att vända blad för att se vad som händer på nästa sida.

Till sist – jag har köpt varsitt exemplar av Frukten av ett brott till mina yngsta söner och hoppas de ska dra slutsatsen att kanske var morsan sträng ibland, men nu förstår vi varför. Det är nämligen inte utan att jag identifierar mig med Nombuyiselo i hennes kamp för att göra folk av sina barn. Grabbarna vet också att skänker morsan mig en bok betyder det att det står något i den som jag kan ha glädje av att ha med mig här i livet. Just en sådan bok är Frukten av ett brott.