Det finns ett litteraturpris som ingen åtrår: Bad Sex Award delas ut till författare som lyckas synnerligen dåligt med sina sexskildringar.  Med tanke på att Nobelprisfavoriten Haruki Murakami nominerats till priset är det kanske lätt att dra slutsatsen att ingen, inte ens litterära giganter, behärskar konsten att skriva realistiskt och upphetsande om sex. Glädjande nog kan jag dementera detta efter att ha läst [sek:s] – Lust, längtan och begär.

”En lustfylld samling där alla får ta plats” lyder baksidestexten på antologin, utgiven av RFSU Malmö vars skrivarcirkel varit upprinnelse till texterna i boken. Enligt förordet fanns en ambition att utforska fler uttryck för att beskriva sexualitet och det har man verkligen lyckats med. Allt från onani och fantasi till trekanter och sexdebuter förekommer, och en asexuell person ges lika självklart plats som BDSM-utövaren.

Särskilt framhållas kan hur samtycke går som en råd tråd genom berättelserna, utan att det känns krystat. Metoo-skeptiker som gnäller om att man nuförtiden väl bli åtalad bara man tittar på en kvinna kan med fördel läsa samlingen för att lära sig något om hur konsensus i sexuella sammanhang kan och bör ta sig uttryck, oavsett kön och antal på inblandade parter.

Samtycke är också den enda riktigt framträdande normen i texterna. Könsidentiteter, sexualiteter och sexpraktiker varierar, om än med en viss övervikt åt maktlekar. Även andra typer av normbrytande inslag förekommer i förbifarten, till exempel att någon har stomipåse och någon annan inte dricker alkohol, och just eftersom det inte görs någon stor affär av det känns det aldrig ansträngt.

Den litterära höjden är genomgående god, men varierar något bland de åtta skribenterna. Det märks i synnerhet på att onaturlig dialog skär sig mot de betydligt trovärdigare sexskildringarna. Några av skribenterna tenderar att falla tillbaka på klichéer, som tassar som inte kan hållas borta, vilket ger en lätt sliskig bismak.

Någon gång under läsningen skiner det igenom att texterna skapats i en skrivarcirkel. En uppgift tycks ha gått ut på att skriva en text i du-form eftersom flera skribenter ägnar sig åt detta grepp. Det mest lyckade resultatet är novellen ”Längtan” av Linnæa Onyx, där berättarperspektivet skapar en distans och bidrar till att gränsen mellan dröm och verklighet blir diffus. Här skildras också fint hur en längtan efter intimitet inte bara behöver röra fysisk sådan.