Kristina Rotkirch är redaktör för denna samling noveller som kommit att se dagens ljus först efter perestrojkan. Många av antologins 20 rysk-judiska författare har tidigare aldrig översatts till svenska. Kristina Rotkirch, som exempelvis översatt En munter begravning (även det för Ersatz), har här fått hjälp av Ben Hellman, Emma-Lina Löflund, Elizabeth Marschan och Janina Orlov i det arbetet. Rotkirch bidrar tillsammans med en inledning även med författarporträtt vilket en okunnig läsare som en annan tackar för.

Efter läsningen konstaterar jag att det går att föra fram åtminstone fyra synpunkter. Dels att det är fint att många nya bekantskaper introduceras för svenska läsare; dels att kvalitén sviktar; dels att det ger en viktig inblick i judiska erfarenheter i ett Sovjetunionen som hade förstatligat antisemitismen och dels att omslaget är fantastiskt.

Rotkirch skriver i förordet att 5,2 miljoner judar i början av 1900-talet levde i Ryssland, men att det idag endast handlar om omkring 200 000. Förintelsen mördade, men även den emigration som följde av ett statligt förtryck har spelat in. Förtrycket känns igen från många länder i 18- och 1900-talets Europa. Judar utmålades på olika vis som farliga och föraktliga och fråntogs långsamt möjligheterna att avancera i samhällets olika delar. Våldet låg inte långt borta – tanke och handling är sällan två skilda entiteter.

Ett återkommande tema i boken är livet som det ter sig i skärningspunkten mellan det gamla i Sovjetunionen eller Ryssland och det nya i Israel. Upplevelsen av att vara både det ena och det andra. Det är svårt att föreställa sig denna slitning i identiteten.

Naturligtvis går det inte att dra några slutsatser om författarnas samlade produktion, men de jag fastnar för är inte tillgängliga på andra språk än engelska. Några är riktigt intressanta. Jag tänker främst på Nina Sadurs novell som heter just ”Strykjärn och diamanter”, Leonid Tsypkins ”Medresenären” och David Markisjs ”Godsägare Rivkin”. Emellertid är novellerna överlag inte särskilt minnesvärda och bokens förtjänst är just att den belyser författarskap och judiska upplevelser som ofta hamnat i skymundan av Förintelsen; de är alltså inte en del av vare sig den ryska eller västerländska historieskrivningen. Att lyfta fram dessa kan ses som en välgärning.