Jag tillbringade delar av den exceptionellt varma sommaren i ett sommarhus med övervuxen trädgård. Själv satt jag och flämtade i värmen, men fjärilarna verkade trivas och jag såg flera varianter jag inte sett tidigare. Inte vet jag om det berodde på värmen att jag såg fler än jag brukar eller om det kanske helt enkelt berodde på att värmen gjorde mig mer passiv än brukligt?

Mina kunskaper om fjärilar sträcker sig inte särskilt långt bortom citronfjäril och påfågelöga, men visst blir man glad av att se dem.

Glad blir man också av att läsa Andrea Grills lilla bok om fjärilar. En vackert formgiven och rikt illustrerad essä om fjärilarnas liv och leverne och om hur det är att verka som fjärilsforskare.

Grill ville egentligen forska på delfiner. Eller uttrar. Men hon övertygades av sin professor att det var bättre med insekter, dem finns det gott om och man ser dem hela tiden till skillnad från däggdjur som man sällan möter. Sagt och gjort, Grill åkte till en nationalpark i Grekland och började forska på fjärilar.

Fjärilarna blir en passion och hon beskriver möten med både fjärilar och med andra fjärilsentusiaster världen över. Der är lärt och inspirerat och jag börjar nästan drömma mig bort till ett liv som biolog.

Bokens andra del består av fjärilsporträtt. Vackra teckningar, utbredningskartor och fakta om fjärilsarten i fråga.

När fler och fler övergår till att konsumera litteraturen i sina mobiler och på paddor blir man lycklig av en bok som producerats för att konsumeras just såsom tryckt bok. Fjärilar kan inte konsumeras på språng i hörlurarna eller snabbt blippas fram på en skärm.

Det finns något kaxigt i projektet Naturläror, i att göra små, vackra böcker med ett filosofiskt och kulturellt angreppssätt på olika sidor av naturen. Tidigare i år kom Kråkor (recenserad här) och näst i tur är Sill och Vargar.