Recension

: Börja krypleta
Börja krypleta: En guide till småkrypens storslagna värld Cecilia Ottenby
2018
Natur & Kultur
8/10

Vägen till krypen

Utgiven 2018
ISBN 9789127153257
Sidor 59

Om författaren

Cecilia Ottenby är trädgårdsingenjör och har alltid drömt om att skriva och illustrera barnböcker.

Sök efter boken

Jag faller redan för omslagsbilden. Den är så vacker med sina mjukt avbildade insekter och den sepiatonade kartan, som i sin enkelhet både lockar fantasin och visar vad det är vi kommer att få följa med till. För det fortsätter på samma sätt, med färgbilder av kryp varvat med monokroma skisser, som låter ana en annan tid. Och bland de naturtrogna avbildningarna de mer fantasirika, som människogestalten försedd med insektsförklädnad eller -attribut. Det är Leonardo da Vinci och Naturbilder av en engelsk dam året 1905 i ett.

Cecilia Ottenby börjar direkt med att ställa frågor för att väcka läsarens intresse och fortsätter med en snabb presentation av de djur som här kallas för småkryp – insekter, kräftdjur, maskar, mossdjur, mångfotingar, spindeldjur, sniglar och snäckor (personligen är jag mycket glad över att det görs skillnad på de två sistnämnda) – och så några tips om utrustning för krypletande innan vi drar iväg till fem olika biotoper som presenteras närmare och där några småkrypsexempel ges.

I trädgården finns dansande bin och hummande humlor, på ängen spelande gräshoppor och fladdrande fjärilar, i skogen myror och mångfotingar, på heden hoppspindlar och myrlejon och i sjön finns snäckor och dykare med trollsländor som flyger över dem.

Det är mer för fantasin än för faktaslukandet, mer för den som behöver ledas på andra vägar in i krypens värld. Några få kryp finns det mer utförliga beskrivningar av men inte sådant som exakt storlek, förekomst o.s.v. Det är en början som manar till upptäckarglädje, funderande, nyfikenhet och frågande.

Det är en bok som ska läsas högt för ett ganska litet barn, med tid för samtal och eftertanke. Och allra helst med naturen runt knuten, eftersom den är en aptitretare, något lockande.

Å andra sidan behöver man inte blomsterprakt eller urskog – krypen finns ju faktiskt överallt, även om de färgglada fjärilarna, dansande bina och sländorna får ett större utrymme än gråsuggorna. De som är visuellt tilltalande och strör stjärnstoft för fantasin dominerar och det är rätt så.

Naturligtvis finns inslaget med bevarande av miljön med men på ett sätt som är både enkelt och konkret utan att kännas pekpinneartat. Författarens intresse för och kärlek till alla dessa små kryp lyser över varje sida och får läsaren med sig.

Saga Nordwall

Publicerad: 2018-06-24 00:00 / Uppdaterad: 2018-06-24 12:10

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7389

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?