Recension

: Den osannolika mördaren
Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme Thomas Pettersson
2018
Offside Press
7/10

Mer intressant som person än som mördare

Utgiven 2018
ISBN 9789185279586
Sidor 255

Om författaren

Thomas Pettersson, född 1958, är frilansjournalist och före detta lärare som för tolv år sedan började den granskning av Palmemordet, som i år resulterade i denna bok.

Sök efter boken

Det finns ett vittnesmål från natten då Olof Palme mördades som får den teori som boken Den osannolika mördaren av journalisten Thomas Pettersson bygger på, att falla helt. Det vittnet är det enda som har sett hela händelseförloppet. Han gjorde det från sin bil där han satt på andra sidan Sveavägen. Inge Mårelius säger nämligen att mördaren stod och väntade vid avfasningen vid Dekorima, hörnet Tunnelgatan-Sveavägen. Mördaren denna bok handlar om kommer ut från entrén till Skandia strax bakom mordplatsen två minuter innan mordet skedde och har inte alls stått och väntat.

Ändå blir boken oväntat intressant. Den som läst mycket om Palmemordet känner till den så kallade Skandiamannen. Han är känd som det lite märkliga vittne som kl 23.19 kommer ut från sin arbetsplats (där han var grafiker), inte helt nykter, och ser mordet bakifrån på avstånd. Med sina vilt skiftande vittnesutsagor har han av utredarna, genom årtiondena sedan mordet skedde, inte ansetts som helt trovärdig.

Boken är också intressant därför att den ställer sig frågan varför inte en erfaren mordutredare som poliskommissarie Arne Irvell fick leda mordutredningen – i utredningens intensiva inledning – istället för den mer administrativt inriktade länspolismästaren Hans Holmér.

Den osannolike mördaren bygger på den rätt uppmärksammade artikel tidskriften Filter publicerade i maj i år, och boken är skriven av samma journalist som artikeln. Jag läste aldrig artikeln, men i boken går Thomas Pettersson mycket metodiskt och noggrant till väga, när han beskriver hur han kommit till sin slutsats. Extra skjuts för sin teori får han naturligtvis när han påstår att Skandiamannen är den nuvarande spaningsledningens huvudspår. Och visst, bokens största tillgång är resonemangen kring den gärningsmannaprofil som gjordes av rättspsykiatern Ulf Åsgård och kriminalkommissarie Jan Olsson på uppdrag av Rikspolisstyrelsen 1993. Precis som det antal vittnen som beskriver mördarens kläder, så gott som identiska med den klädsel Skandiamannen bar den aktuella kvällen.

Men Petterssons teori har också svagheter. Kapitlen som handlar om Skandiamannens eventuella motiv och hur han skulle fått tag i ett vapen, känns rätt långsökta, hur pedantisk research de än bygger på.

Oavsett vem man nu går och tror mördade Olof Palme, går det liksom i denna bok inte komma ifrån hur intressant person den så kallade Skandiamannen, som avled år 2000, verkar ha varit. Bland många andra drag verkar han till exempel haft en mycket stort bekräftelsebehov. När han inte blev kallad till polisens egna rekonstruktion på mordplatsen, våren 1986, ja då ringer han till SVT:s Rapport där han blir intervjuad av Folke Rydén om sina iakttagelser. Självklart den kvällens huvudnyhet.

Gör en mördare så? Jag vet inte. Och jag undanber mig era teorier, trots att jag vet att många av er därute är engagerade. Jag har bara recenserat en bok.

Erik Stenkula

Publicerad: 2018-10-01 00:00 / Uppdaterad: 2018-10-01 09:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7493

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?