Nyhet

Några seminarier och samtal från årets mässa

Av allt som finns på Bokmässan är det smått nedslående hur lite man faktiskt hinner, och orkar, lyssna på. Här är det urval som faktiskt blev besökta och medföljande kommentarer.

Torsdagen inleddes med seminariet ”Om könsroller och jämställdhet” tillsammans med dagens bok-kollegan Robert, som redan skrivit ett flertal inlägg här på sidan. Sara Ohlsson, Lisen Adbåge och Elin Lindell intervjuades av Kattis Ahlström.

Seminariet handlar egentligen lite om allt möjligt, men snuddar vid det som titeln antyder. Framför allt lyfts det faktum att man som författare av barnböcker i större utsträckning förväntas tänka på just frågor om könsroller i skapandeprocessen och ta något slags ansvar för det som barnen möter. Lindell betonar det svåra i att inte befästa unkna könsroller samtidigt som man helt enkelt vill skriva en bra historia. Helhetsintrycket av seminariet dras dock ner av frågor om hur unga har det idag – ingår det i författarrollen att veta detta? – och kommentarer om att det även som vuxen går att uppskatta böckerna.

Djupare går det i seminariet ”Sorg och hopp” med ALMA-pristagaren, där Maria Lassén-Seger med stor skicklighet samtalar med Jacqueline Woodson. Det är givetvis också en introduktion till ett författarskap, men ett otroligt givande sådant.

Diskussionen rör sig kring utvecklingen i skrivandet, omsorgen för karaktärerna, litteraturens betydelse för unga och Woodson själv. Och också runt ämnet för seminariet; om att skriva om svåra saker men utan att tappa hoppet ur sikte. ”That’s what life is. [...] There’s hope in every moment”, säger Woodson. Det hela avslutas med att hon läser ett par stycken från nyligen till svenska översatta Brown Girl Dreaming.

Under dagarna på mässan passade jag också på att besöka ”Café Skriva”, Skriva-tidningens relativt nya initiativ. Där möts skrivande människor för inspirerande samtal. Under torsdagen lyssnade jag på ”Skriv manus för tv” där tidningens grundare pratade med personerna bakom hyllade tv-serien Vår tid är nu. Publiken får ta del av både seriens uppkomst och en del konkreta tips. Med iver driver vd:n Per Adolfsson samtalet vidare och det hela blir både fascinerande och motiverande. Lite mer svajigt är det i programpunkten ”Skriva för teater” där det i slutändan handlar mer om de medverkandes romanskrivande än om att skriva dramatik.

I ytterligare en av Skrivas programpunkter ger förlagsredaktören och författaren Johanna Strömqvist tips till oss som skriver. Skriv det du vill läsa som inte redan finns och att inte förlita sig på inspirationen var delar av det som föreslogs. Fokus låg på kommersiell litteratur och ögonen från en redaktör. Strömqvist rekommenderade också att ha läsaren i åtanke under skrivandet, ett totalt motsatt råd från vad norska författaren Nina Lykke gett på samma plats bara minuter tidigare. Något motvilligt kan jag inte undgå att tänka att alla dessa råd om skrivande framför allt utgör en form av prokrastinering; att lyssna på tankar om skrivande i stället för att sätta sig ner och ta tag i texten.

Ett sista, kortare seminarium benämndes ”Hur gestaltas unga kvinnor och män i litteraturen idag?” med författarna Jenny Jägerfeld och Gunnar Ardelius. Som exempel för detta diskuteras huvudkaraktärerna i författarnas nya böcker. Trots att det inte säger så mycket om gestaltningen av unga i litteraturen i allmänhet blir det ett givande samtal om hur man hanterar sin femininitet eller maskulinitet, hur man förhåller sig till ett allt mindre normerat samhälle och hur man ska ta till vara på motståndet i skrivandet. Det hjälper också till att bägge författare besitter ett slags friktionslös charm.

Det går att göra mycket med sitt mässbesök. Mina prioriteringar har varierat genom åren, från signeringsköer till bokblädder till kändisspaning. Första gången jag var på mässan som trettonåring fick jag möta min dåvarande idol, Meg Cabot, och få min första signerade bok. Numera är det samtalen jag längtar efter.

Även om seminarierna ibland kan upplevas mer som reklam än seriösa samtal (och visst måste de få marknadsföra sig), eller helt enkelt inte går tillräckligt djupt in i sitt ämne i mitt tycke (men kanske är jag arbetsskadad som litteraturvetare), så är det här det verkligen händer. Det är i boksamtalen vi kommer åt kärnan i litteraturen, och där vi också kan möta varandra.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2018-09-30 22:00 / Uppdaterad: 2018-09-30 21:49

Kategori: Nyhet

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?