”Älska eller älskas” står det med stora bokstäver på framsidan av boken som legat på nattduksbordet under sensommaren. Är det månne en bok som handlar om romantiska skildringar i kulturen?

Undertiteln berättar om raka motsatsen; bakom det röda bokomslaget döljer sig en fackbok som behandlar svenska politikers biografier. Författarna Margaretha Fahlgren och Birgitta Wistrand har ägnat sig åt en gedigen närläsning av ett omfattande material med såväl tidiga politiska pionjärer och nutida, högst aktuella politiker i Sverige.

Här är några av iakttagelserna som presenteras i boken:

*
Många politikers biografier saknar funderingar på hur politikern ser på sin egen maktposition. (Eller hur hen kommit dit.)

**
Flera av politikerna väljer att INTE nämna sina närmaste medarbetare. Om den nära kollegan i sin tur skriver en biografi och berättar om sin centrala roll uppstår en motsägelse när chefen inte nämner sin kollega med ett ord i sin bok.

***
Politikerna säger sig drivas av att hitta lösningar på sakfrågor. Men deras känslor är mycket framträdande i biografierna. Flera skriver i ett behov av självupprättelse och ägnar sig åt ett slags varumärkesbyggande i efterhand. Författarna Fahlgren och Wistrand menar att politiska livsskildringar är ”partsinlagor förklädda till historieskrivning”.

****
Politikervärldens manliga kod har varit stark och har dröjt sig kvar länge. Omedvetenhet om härskartekniker och ett osynliggörande av kvinnliga kollegor i de manliga biografierna är frekvent. Till och med hos så kallade jämställdhetsmän är bilden av kvinnan något annat än att hon ses som kompetent och likställd; Mannen A ägnar sig åt att försköna kvinnor han mött i sitt liv. Mannen B ordar om att kvinnan tillför mjuka värden.

– Puh, hör jag mig själv säga när jag slagit igen boken.

Sammantaget är författarduons kartläggning superintressant. Alla bör vara medvetna om sin egen nyfikenhet på ledande politiker. Är det skvaller vi vill ha? Saftiga konflikter eller förståelse för rikspolitikernas komplexa arbete? Att älska eller älskas: Makt och känslor i politiska biografier ger många inblickar i en värld där ledarskapsfrågor inte tycks bli aktuella förrän den dagen politikern ska tvingas bort från sin position.

Ett annat intressant resonemang rör observationen av hur sakfrågorna kommer i skymundan. Biografikonsumenterna (och väljarna) ska känna att de kommer nära människan bakom politikern. Fokus flyttas från idéerna kring samhällsbyggandet till vad väljaren tycker om (känner inför) politikern. Både nu aktiva politiker och politiker som lämnat scenen utnyttjar fokusförflyttningen som grepp. Strategin känns också igen från sociala medier, där vissa inlägg skapar känsloutbrott hos följare – och voilà! … sakfrågan föll bort.

I den ordrika framställningen är omtagningarna märkbara, vilket gör läsningen ömsom krystad ömsom tröttsam. Av förståeliga skäl är materialet spretigt. Därför är det synd att inte en bild- och textredigerare tagits in i produktionen. En tidsaxel som visat under vilka år politikerna varit verksamma kunde ha placerats på sidornas överdel för att underlätta kopplingen till samhällshistoriska årtal. Födelsedata, uppväxtort, utbildningsgång, yrkesbakgrund etc. kunde ha presenterats i en faktaruta för respektive politiker. Bildredigerare kan tillföra värdefulla idéer till referensrika texter för att göra dem mer lättillgängliga. I nuvarande form tror jag inte Fahlgrens och Wistrands observationer når en bredare allmänhet som intresserar sig för svenska politikers framställningar genom tiderna.

En sak till. I Fahlgrens och Wistrands bok omnämns alla politiker med namn. Att jag inte namnger dem i min text är av hänsyn till den som lockats att vilja läsa boken, som vill finna egna slutsatser och inte nöja sig med denna recension.