Recension

: Asätarna i Kungsträdgården
Asätarna i Kungsträdgården Magnus Jonsson
2017
Modernista
5/10

Döden i kungsan

Utgiven 2017
ISBN 9789177019954
Sidor 380

Om författaren

magnus_jonsson_foto_jasmin_storch
Foto: Jasmin Storch

Magnus Jonsson är uppvuxen och bosatt på Södermalm i Stockholm. Han arbetar som gymnasielärare och åker gärna skateboard på fritiden. Asätarna i Kungsträdgården är den andra boken i Hatet-trilogin.

Sök efter boken

Om en kikar på svenska deckare som skrivs idag så ser vi att de återigen blivit samhällskritiska såsom författarduon Maj Sjöwalls och Per Wahlöös böcker om kriminalkommissarie Beck som de skrev på 1960- och 1970-talet. Böckerna är skrivna i en realistisk tradition, som utgår ifrån polisernas arbete, med ett starkt samhällskritiskt perspektiv och de innehåller flera referenser till dokumentära händelser som skedde under de år då romansviten skrevs. Dagens kriminalromaner behandlar ofta också problem och räds inte att blotta strukturer. Det gör mig glad att dagens deckare är med och skildrar det rådande samhället. Det känns viktigt.

Asätarna i Kungsträdgården är den andra delen av en tänkt triologi som inleddes 2016 med Mannen som lekte med dockor. Vi får återstifta bekantskapen med den nerviga, kärva hiphoparen och tillika kriminalpolisen Erik Svensson och hans kollega, den träiga Rickard Stenlander. I efterdyningarna av terrorattacken i Stockholm utsätts en bank i Kungsträdgården av ett våldsamt attentat. Flera anställda beskjuts och dör i bankens entré. Trots att polisen ligger dem hack i häl lyckas förövarna slinka igenom polisens nät och befaras ha lämnat Sverige.

Liksom i den första boken kontaktas KTH-doktoranden, krypteringsexperten och tidigare AFA-medlemmen Linn Ståhl för att analysera offrens datorer. Hon befarar att de högerextremister som tidigare attackerat henne kan vara inblandade igen. Hon blir därför tvungen att ha en egen utredning parallellt för att se om hennes misstankar stämmer.

Bokens karaktärer är levande beskrivna och känns äkta. Personerna är fasetterade och lite knepiga vilket tilltalar mig. Krypteraren Linn känns som en ogenerad flirt med Stieg Larssons Lisbeth Salander. Miljöbeskrivningarna är också fina. Som huvudstadsbo njuter jag av Stockholmsskildringarna och känner igen mig. Kanske lite egoistiskt men jag går igång på sådant. Att känna igen mig, och att ha varit där berättelsen utspelar sig ger en extra nerv. Men du behöver inte ha varit i Stockholm för att uppskatta bokens miljöer, de är omsorgsfullt beskrivna.

Det som gör mig förvirrad är storyn. Det blir bitvis snurrigt, och jag känner att jag inte hänger med. Ibland blir det tråkigt också. Det känns som om Asätarna i Kungsträdgården vill mycket men inte mäktar allt. När en förhoppning om att den avslutande delen i triologin har en tätare sammanhållen historia med färre sidospår. Och sedan får det gärna bli fler böcker i serien.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2018-04-20 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-17 23:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7318

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?