Recension

: Litet land
Litet land Gaël Faye
2018
Norstedts
7/10

Att vara varken varken eller eller

Utgiven 2018
ISBN 9789113077307
Sidor 194
Orginaltitel Petit pays
Översättare Maria Björkman

Om författaren

Gaël Faye föddes 1982 i Burundi till en rwandisk mor och en fransk far. Familjen flydde de blodiga konflikterna på 90-talet och slog sig ner i Paris förorter. Han är även musiker med influenser från såväl kreolsk litteratur som hiphopkulturen och släppte sitt debutalbum Pili Pili sur un croissant beurre 2013. Nya albumet Rythme et botanique släpps våren 2018. Litet land är hans litterära debut, såld till mer än femton länder.

Sök efter boken

Varför cyklar inte Gaby på sin nya cykel?

Därför att när man är rikemansson till en vit fransos och en svart afrikanska, och någon i grannskapet i Burundis huvudstad snor ens cykel, då kommer fars tjänstefolk fanimig se till att cykeln tas tillbaka. Även om det innebär att rycka den ur handen på ett barn vars far köpt den i god tro och aldrig kommer att ha råd med en annan. Och då får man, som rikemansson, samvetskval och vägrar cykla.

Blir någon gladare av att cykeln står och samlar damm?

Knappast.

Varför kan hans franske far inte förstå att hans rwandiska mor är en flykting i Burundi?

Säg det. Det kan inte vara kolonialism i alla fall, han är ju en del av den nya generationen. Han blir jättegenerad när äldre kollegor använder n-ordet. Men så farligt kan det väl ändå vara att fly om man kan bo i grannlandet, va?

Är det därför Gabys föräldrar skiljer sig?

Det är en bra fråga. Beskrivet ur unge Gabys synvinkel kan det nog verka så. Eller så är det bara en dålig idé att gifta sig när man inte fyllt 20 än. Eller så är de bara båda väldigt kluvna människor, båda flyktingar från sina hemländer av väldigt olika skäl, som aldrig riktigt lärde sig att förstå varandra.

Hur kan ett halvt land bestämma sig för att mörda den andra halvan?

Nu hoppade du fram lite snabbt, va? Ja, vi är i Burundi och ett av de värsta folkmorden på senare tid (de är ju några stycken, #neveragain) ska precis bryta ut på andra sidan rwandiska gränsen, men första halvan av boken är ju lyckligt ovetande om det. Gaby är gammal nog att förstå att han och de andra beiga barnen är annorlunda än sina grannar, men upp till en viss ålder spelar det ingen större roll. Vad han själv märker. Och för omvärlden är det ju hur som helst bara en liten fläck på kartan någonstans.

- Blodbadet som du säger väntar, hur skulle det kunna inträffa i Kigali när det är så många blåbaskrar där? Det är inte möjligt…
- Det räcker att några av dem dödas så evakueras alla vita här i landet. Det är en del av deras strategi. Stormakterna tänker inte riskera livet på sina soldater för att rädda livet på stackars afrikaner. Det vet extremisterna.

Vad är egentligen skillnaden på hutuer och tutsier?

Den ena sorten var kackerlackor, och den andra sorten hade machetes.

Skärpning.

OK, för att ta Gabys franske fars förklaring så har det något med nässtorleken och kroppslängden. Det är nog den förklaring vi europeiska läsare får nöja oss med.

Ger Ett litet land någon djupare förståelse för den processen, hur konflikter i ett nyligen avkoloniserat land gradvis trappas upp till folkmord?

Ja och nej, den är ju beskriven från ett barns synvinkel. Även om den vuxne författaren smyger in en hel del i första halvan blir det lite som om Mästerdetektiven Blomkvist plötsligt skulle hamna mitt i en militärkupp och ett folkmord halvvägs igenom kriget mot röda rosen. Vi som läsare vet ju vad som kommer att hända och kan fånga upp ledtrådarna, men vår berättare kan bara se det hända, se hur våldet sprider sig över lands-, folkgrupps- och åldersgränser och ett fungerande samhälle plötsligt blir helt laglöst, och det blir kanske ännu mer drabbande ur den här synvinkeln. Men förståelse för hur människor kan hugga ihjäl sina grannar? Är det något man kan förstå?

Militärkupp OCH folkmord?

Ja, han är ju i Burundi, där den demokratiskt valde presidentens livstid kan mätas i timmar. Folkmordet där hans släkt är måltavla är på andra sidan gränsen i Rwanda. Olika länder har olika problem, vetdu.

Varför spelar burundiska radion klassisk musik när det är statskupp?

Varför de kopplar ihop europeisk finkultur med något som ska säljas som återställande av ordning? Beats me.

Borde inte rwandiska radiopratare i yttrandefrihetens namn få uppmana till att utrota alla kackerlackor om de vill det? Det är väl ändå ett fritt land, eller? Vad är det för jävla åsiktskorridor?

Om du säger det så.

Kan man tvätta bort fläcken på ett golv där ett barnlik legat orört i sin favoritfotbollströja i tre månader?

Kanske måste man kunna det. De som inte kan får väl vackert räknas bort.

Vad säger ett priviligierat, väluppfostrat, välskolat barn till en mor som kommer tillbaka från ett krig och har blivit en helt annan människa?

En bättre fråga är väl vad han tillåts säga. Med franskt pass har han ju ändå en utväg. Det är inte hans problem bara för att det är hans mor.

Är boken bra då?

Den har en lång startsträcka, men när den kommer igång är den fruktansvärd. På ett bra sätt. Att Gaby redan från början står utanför, fast i ett varken-eller, blir både bokens styrka och stora svaghet.

Vad hände med Gabys cykel?

Vem vet. Kanske hittades den i ett skjul många år senare, oljades, pumpades, och gavs till någon annan tioåring. En del saker går ju i arv utan att någon kan förstå varför. Ack ja.

Björn Waller

Publicerad: 2018-04-19 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-17 07:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7317

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?