Recension

: Moll
Moll Elisabeth Rynell
2017
Albert Bonniers förlag
7/10

Vandrandets kraft och frågornas nödvändighet

Utgiven 2017
ISBN 9789100172701
Sidor 190

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Elisabeth Rynell föddes utanför Stockholm men bor sedan 1995 i Umeå. Hon debuterade redan 1975, och hennes mest kända romaner är Hohaj och Till Mervas.

Sök efter boken

Hyresrätterna ombildas, arbetsplatserna effektiviseras. De onödiga människorna liksom de mindre lönsamma verksamheterna knuffas undan, fasas ut, nedprioriteras till platser och budgetposter där de gör minsta möjliga väsen av sig. Känns det igen? Är det inte vad som händer hela tiden?

I Elisabeth Rynells roman Moll är det dock osäkert om det är samtid eller framtid vi befinner oss i. Hon anlägger tidigt, med en lyrisk ödesmättad ton, en osäkerhet hos läsaren. Ett anslag har dykt upp i hyreshusets farstu: Moll och hennes grannar ska forslas bort. De, liksom många andra utan arbete eller tillräckligt med pengar för att köpa sig en bostad, har bedömts som överflödiga och behöver röjas undan.

Vad är det för system som ligger bakom detta? Hur resonerar människorna vid makten? Vad är det egentligen som händer? Min läsning av Moll är tidigt full av frågor. Jag vill ha bakgrunden, de historiska och politiska förklaringarna till det som sker. Det finns ett datum på anslaget i trapphuset, allt är redan bestämt. Moll, som alltså också är namnet på vår huvudperson, drar sig tillbaka till sin lägenhet och öppnar inte för någon. Till en början är hon villrådig, men ganska snart finner hon sig i det beslutade: ”Låt dem stöta bort mig som de vill, jag ska packa och tiga och ge plats och rum åt de mer förtjänta och i stadens ögon mer omistliga människor som ska ersätta mig.” Moll känner inte längre igen sitt eget modersmål, stadens språk är inte hennes, hennes dagar är urgröpta och den plats och det liv hon en gång var väl införlivad i vill inte längre kännas vid henne. Så hon finner sig. Och ändå inte. Hon skaffar utrustning i form av kängor och ryggsäck, förbereder sig på att vandra, både bort från det bestämda och mot något. Ett liv där hon får rum, och samtidigt – mot det förflutna.

Där låg hus utspridda och en sjö till höger lite längre bort, ja, det var klart med måste finnas en sjö med en så stor by. Men inte en rörelse i landskapet. Det var som en förstummelse, ett rop som fastnat i halsen. Tystnaden var stor och mättad bara med sig själv och hela stämningen av ödslighet och att allt detta var lämnat…

Jovisst, drömmen om natur och landsbygden som en räddning undan staden. Och så sorgen över att allt detta överges. Över att det som kunde varit en räddning i form av ett annat samhälle inte längre finns. Att människor har lämnat, inte för att de har längtat till något annat utan för att utvecklingen krävde det av dem. Hos Elisabeth Rynell förmedlas hela tiden detta genom det lyriska och väl avvägda språket, som blir mer och mer integrerat i berättelsen ju längre jag läser. Vad som hände i staden blir mindre och mindre viktigt och det dystopiska samhälle som tog form i början bleknar. I slutet är det vandrandet som hamnar i fokus och blir viktigt i boken. Vandrandet, som en symbol för rörelse och självständighet, inte bara som ett sätt att ta makt över den egna framtiden men också som ett sätt att återuppta kontakten med det förflutna.

Moll hamnar så småningom, genom sitt vandrande, på en ny plats där hon kan få finnas utan att bli ifrågasatt. Hon lever dock hela tiden med frågor kring berättelsen om sitt eget liv. Ett brev till en saknad dotter gör sig påmint och Moll bestämmer sig för att ge sig av igen. Elisabeth Rynells roman blir till slut inte en roman om att rädda eller finna sig själv, men om att börja ifrågasätta sig själv och fortsätta göra det.

Anna Carlén

Publicerad: 2018-02-16 00:00 / Uppdaterad: 2018-02-15 21:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7245

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?