Recension

: Bestiarium
Bestiarium: En medeltida djurbok Bo Eriksson
2017
Dialogos förlag
7/10

Monstruöst medeltida djurlexikon

Utgiven 2017
ISBN 9789175043241
Sidor 263

Om författaren

Bo Eriksson är verksam som historiker vid Stockholms universitet. Han har skrivit ett flertal böcker på så vitt skilda teman som monster och adelns historia och forskar om hur maskuliniteten i Sverige förändrades under medeltiden. 2009 tilldelades han Hertig Karls pris (numera Stora historiepriset) för att ha ”förmedlat väsentlig historisk kunskap till en bred allmänhet”.

Sök efter boken

Ett av mina starkaste litteraturminnen från barndomen är när jag för första gången doppade tårna i J. R. R. Tolkiens värld. Jag satt på golvet i min morbrors vardagsrum och bläddrade genom en rikt illustrerad volym kallad Tolkien bestiarium. Dramatiska bilder som den där draken Smaug, skimrande mot natthimlen, ses dränka en stad i eld och slagfält med diverse stridsberedda varelser rusande mot varandra varierades med mystiska porträtt av orcher, dvärgar och drakar i svartvitt. Texten betade i uppslagsform av de olika fascinerande livsformer som befolkar Tolkiens Middle-earth.

Drygt 500 år tidigare, 1483, trycktes en av de första böckerna i Sverige, Dyalogus creaturarum moralizatus eller på svenska kallad Skapelsens sedelärande samtal. Det var ett bestiarium, en litterär genre som var vanlig under medeltiden och fungerade som en slags lexikon över djur (och i vissa fall stenar och växter). Det som verkligen skiljer dagens zoologiska uppslagsverk från bestiariernas beskrivningar är att de äldre skrifterna förutom skildringar av bin, svärdfiskar och hundar även kryllar av enhörningar, mantikoror och sirener.

Historikern Bo Eriksson berättar i sin bok om bestiarienedtecknarnas världsbild genom att helt enkelt gå till källorna och systematiskt beskriva varelse för varelse med medeltida glasögon. På det viset får läsaren reda på spännande fakta som att det i Etiopien finns guldletande myror som är stora som hundar, att huggormar flyr vid åsyn av en naken människa, att pantern lockar till sig byten genom att ha en väldoftande andedräkt och att gulsot bäst botas genom att låta en fladdermus bita sig fast vid ens rygg. Skildringarna av de olika varelsernas egenskaper rymmer allt som oftast en underliggande religiös symbolism av mer eller mindre lättolkad sort. Ibland under läsningen kunde undertecknad känna en viss frustration över att bestiarieförfattarna aldrig kunde låta bli att läsa in harars och katters möjliga diaboliska eller dygdigt kristna sidor.

När det kom till de fantastiska monstruösa varelserna, som fågel Fenix, basilisken eller den tvåhövdade ormen amfisbenan placerades de gärna i Etiopien eller Indien. Platser som dessa var på denna tid och från bestiarieläsarnas synvinkel lika fjärran och mystiska som det sjunkna riket Atlantis.

Bo Erikssons bok följer en konsekvent form. Eriksson delar in djuren i medeltida korrekta kategorier, hänvisar till äldre texter och plockar isär symboliken bakom beskrivningarna. Ofta lyfts fabellika historier från Skapelsens sedelärande samtal fram, berättelser där hydror blir nobbade av fiskar, satyrer är patriarkala chauvinister och falkar drömmer om att bli munkar. Allt avslutat med ett rimmande budskap. Mindre intressant, eller snarare lite tråkigt i längden, är redovisningen av hur de olika varelserna har använts i fina släkters vapensköldar.

Bokens sidor är lyxigt tjocka och illustrationerna hämtade från de gamla bestiarierna är färggranna. Ofta sträcker exempelvis en drake eller en skorpion ut sig över ett helt uppslag. Bestiarienedtecknarna återkommer till vissa beskrivningar, som tyder på särskild monstruositet, när en varelse blandar attribut från olika djur, exempelvis är en giraff en mix av häst, leopard, oxe och kamel. Men än värre och ogudaktigare var det om monstret till hälften utgjordes av människa och till hälften djur, som i fallet med kentauren eller sirenen. Som bäst är det när Bo Eriksson inte lägger in egna värderingar utan låter bestiarierna tala för sig själv. Sammantaget en spännande och fint illustrerad inblick i medeltidens begränsade och religiöst präglade zoologiska kunskapssyn.

Björn Schagerström

Publicerad: 2018-02-02 00:00 / Uppdaterad: 2018-02-01 10:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7231

2 kommentarer

Läs nästa nummer av ICO – Iconographisk Post, för en riktig recension!

Lars Berggren Oregistrerad 2018-07-28 16:42
 

Tack för en lagom kaxig kommentar!

Björn Oregistrerad 2018-08-01 19:43
 

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?