Recension

: A Pale View of Hills
A Pale View of Hills Kazuo Ishiguro
1991
Faber & Faber
7/10

Tomrum och tolkning

Utgiven 1991
ISBN 0571162835
Sidor 183
Först utgiven 1982
Språk engelska

Om författaren

Fotograf: Jane Bown

Kazuo Ishiguro är född i Nagasaki i Japan 1954, men uppvuxen och bosatt i England. Hans romaner finns översatta till en mängd språk. Mest känd är han för Återstoden av dagen (1989), som också filmatiserats. På svenska finns också Berg i fjärran (1982), Konstnär i den flytande världen (1886), Den otröstade (1995), Vi som var föräldralösa (2000) och Never let me go (2005). Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset i litteratur 2017.

Sök efter boken

Föräldrar ska inte överleva sina barn, brukar man ju säga, men i Etsukos fall är det precis så det blivit. Hennes äldsta dotter har tagit sitt liv, och Etsukos tankar för henne tillbaka till en sommar långt innan hon flyttade till Storbritannien, till efterkrigstidens Nagasaki.

Den sommaren väntar Etsuko sitt första barn, med sin förste man. De bor i ett nybyggt höghusområde. Strax intill finns ett enda hus från den äldre bebyggelsen kvar, bebott av en ensamstående mamma och hennes dotter, Sachiko och Mariko. De ska flytta till USA med Sachikos amerikanske pojkvän. Eller också inte. Han sviker och återkommer, sviker och återkommer.

Mariko vill inte flytta. Hon gillar inte sin ”nya pappa”, och hon vill inte skiljas från sina kattungar. Sachiko har inte mycket tålamod med sin truliga dotter. Bara när planerna på flytten ser ut att gå i stöpet förklarar hon sig ha tagit hänsyn till dotterns bästa. Inte kan man riva upp ett barn med rötterna på det sättet? Eller kan man?

Också Etsukos dotter Keiko fick som barn uppleva en sådan flytt, och hon verkar aldrig riktigt fått någon ro. På ett eller annat sätt blir minnet av Sachiko och Mariko Etsukos sätt att närma sig dotterns självmord och sin egen roll i det. Borde hon ha handlat annorlunda?

Liksom andra av Kazuo Ishiguros romaner skrapar A Pale View of Hills bara på ytan. Vad som ligger därunder är upp till läsaren att tolka in. Det gäller inte minst slutet, som lämnar romanen vidöppen för alla möjliga tolkningar av dess mödrars och döttrars öden. Jag ska inte avslöja så mycket mer om det, men en snabb sökning på nätet visar på en hel del av både läsarfascination och -frustration.

Trots min begränsade erfarenhet av Ishiguro törs jag säga att han här i debutromanen introducerar teman som han i senare romaner ska återkomma till och utveckla. Återblicken på ett liv och funderingar över varför det blev som det blev som aldrig fullt ut artikuleras. Den inte helt pålitliga berättaren i första person. Den på ett plan mycket enkla och lågmälda historien som inuti sig rymmer ett bråddjup.

Hur lyckad A Pale View of Hills blir handlar i slutänden om hur man tolkar den. Den lämnar liksom tomrum som kan fyllas på vitt skilda sätt. Den för mig främmande kulturen, en ung japansk hemmafrus tillvaro under efterkrigstiden, liksom hur hennes berättelse skildras med hennes ord, som på engelskan hos en person som visserligen talar språket väl men nog fortfarande tänker på sitt modersmål, känns ibland som en hinna mellan mig och huvudpersonen.

Så frågan är kanske också hur nära man vill komma den här kvinnan?

Ella Andrén

Publicerad: 2017-12-10 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-09 19:32

Kategori: Recension | Recension: #7176

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?