Delphine de Vigans förra bok var en självbiografisk roman (kalla det autofiktion om du absolut måste) om hennes mors död. Hennes nya bok handlar om Delphine de Vigan, vars förra bok var en självbiografisk roman (kalla det autofiktion om du absolut måste) om hennes mors död, och som efter det plötsligt blivit Kändis på det […][...]

”Könsroller” framstår numera, åtminstone i akademiska kretsar, som ett daterat begrepp. Det har någonting att göra med att det ger sken av en tydlig skillnad, mellan den man spelar och den man i själva verket är (eller kanske med att forskare hela tiden vill mynta nya teorier och begrepp?). Samtidigt undrar jag om vi inte […][...]

Denzel är en vuxenroman av av Christina Herrström, som på 90-talet skrev fina ungdomsromaner. Berättelserna befolkades av unga människor som kritiskt granskade vuxenvärlden. Genomgående ämnen var familjekonflikter, kärlek, vänskap och karaktärerna spelades av många nu framgångsrika skådespelare. Dramaproduktionen i Göteborg måste ha varit en kreativ plats, minns jag att jag tänkte framför tjockteven. Romanen Denzel utspelar […][...]

Den främsta anledningen till att jag ville läsa Robert Galbraiths Karriär i ondska stavas Blue Öyster Cult. Ett amerikanskt rockband som främst är känt för två saker: monsterhiten (Don´t fear) The Reaper från 1976 och en sketch från Saturday Night Live med Christopher Walken som startade det populärkulturella memet ”more cowbell” (slå upp på engelskspråkiga […][...]

Kriminalinspektör Malin Fors är inte kvar i Linköping. Hon har flytt ifrån sig själv och sina demoner ända bort till Thailand. Hemma i Sverige har det mesta gått åt helvete. Hon har blivit brutalt dumpad och dövar sig hårt med spriten borta i Bangkok. Det blev ohållbart på polisstationen och hon blev skickad på rehab […][...]

Det finns något djupt vemodigt i att ta sig an den sista delen i en serie, speciellt när de tidigare två har varit så vansinnigt välskrivna. Jag läste Miss Peregrines hem för besynnerliga barn samma år som den kom ut på svenska 2012, vilket innebär att jag har burit med mig Jacobs, Emmas, Miss Peregrines […][...]

När jag såg Anna Perssons och Shaon Chakrabortys guldbaggebelönade dokumentärfilm Förvaret var det första gången jag hörde talas om Migrationsverkets låsta institutioner där människor frihetsberövas i väntan på att utvisas. Jag gissar att det är så för många, att den här delen av myndighetens verksamhet inte är något gemene man har koll på. Antologin Flyktingfängelser […][...]

Stephen King missbrukade under större delen av åttiotalet både alkohol och droger, men efter en intervention från vänner och familj sökte han hjälp och lyckades bli fri från sitt missbruk. Karriären påverkades egentligen aldrig då han skrev flera av sina främsta verk som missbrukare men samtidigt har han sedan han blivit nykter och drogfri fortsatt […][...]

Det var egentligen inte Miira jag hade tänkt skriva om idag. Så såg jag SVT:s Idévärlden i söndags, där Dick Harrison bekymrade sig över bildningens förfall, och Miira liksom bara propsade på att få komma till tals. För även om Harrison och de andra medverkade hade en hel del poänger och till stor del framhöll […][...]