I denna alfabetiskt uppställda och vackert illustrerade bok ges en översikt över människans förhållande till fåglar här i landet. I ett intressant förord beskriver Svanberg hur folk förr i tiden sannolikt hade en mycket större artkunskap än dagens människor, helt enkelt för att man var mer medveten om sitt beroende av naturen. Fåglar hade en […][...]

I novellsamlingen, eller kortromanen, Hägern bjuds vi fem korta berättelser om en avfolkningsbygd i norra Kanada. I inledningen av läsningen tror jag att de hör ihop med varandra på ett deckaraktigt sätt och att här finns en gåta att lösa. Det är väldigt spännande och jag läser vidare för att försöka lösa gåtan. Snart nog […][...]

Ingen normal står i regnet och sjunger hade legat på nattduksbordet i veckor innan jag till slut fick tid att läsa den. Efter att ha börjat räckte dock boken inte mer än någon timme. Förväntningarna som ändå var höga sedan debuten stod knappast i vägen för läsupplevelsen; de besannades med extra allt. Vi möter Ella […][...]

Hösten 1991 gick en kompis och jag till Dramaten för att se en pjäs, som jag fått för mig var intressant, utan att egentligen veta någonting om vare sig författaren eller verket. Pjäsen var regisserad av Karl Dunér och skådespelarna var bland andra Sven Lindberg, Jan Blomberg och Rolf Skoglund. Än idag kan min kompis […][...]

Du flammar, isar. Henriikka Tavis diktsamling Toivo gavs ut i Finland 2011. Henrika Ringboms Hoppet gavs ut i Sverige 2015. Den är, som många skulle säga, samma bok som Toivo. Hoppet utsågs nyligen till årets översättning 2015 av Författarförbundets översättarsektion tack vare Ringboms ”både varsamma och djärva tolkning”. Jag kan inte finska, men när nomineringen […][...]

Det Stora Litterära Geniet sitter i sitt rum, skapar magi ur sitt eget självuppoffrande lidande, och på andra sidan väggen sitter vi läsare och försöker lista ut varför, vadan, varthän, vafan, och tvinga vår åsikt på vem som helst som vill lyssna. Vi måste ju veta; fan, fråga Elena Ferrante. Om jag dödade honom idag […][...]

”Ja, det är väl snyggt men det är så… tråkigt och intetsägande.” Så tänker jag till en början när jag läser Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika och så har jag tänkt när jag läst hennes tidigare böcker. Det är snyggt, välformulerat och välkalkylerat och berör mig inte ett skvatt och jag är en sådan […][...]

När huvudpersonen Charlie är fem ”råkar” hon döda sin skolfröken. Hon bor med sin mamma i ett fallfärdigt ruckel precis utanför Luddinges lyxigaste bostadsområde. Charlies mamma drygar ut hushållskassan genom att ta betalt för sex, och Charlie jobbar för en ond bagare medan hon drömmer om ett bättre liv. När hennes mamma hamnar i fängelse […][...]

Andreas återvänder till en ö utanför Oslo där han växt upp tillsammans med sin syster Minna och deras fosterpappa Johannes. Minna är död sedan flera år och Johannes har precis, gravt alkoholiserad, gått ur tiden. På ön vilar det förflutna, ja det vältrar sig runt sig självt, och gångarna in i samtiden är många. Vilka […][...]