Anna Lönnqvist kommer från Luleå och är i grunden civilingenjör. Hon debuterade 2014 med relationsromanen Tills kärleken skiljer oss, en roman som fick stor uppskattning från sina läsare. Tjugo år till dig är hennes andra roman. I ett naturskönt Abisko, i nordligaste Lappland får vi följa Linn, en kvinna som just genomgått en smärtsam förlust. Hon flyr stadslivet i Stockholms innerstad med hopp om att få slippa det onda, om så bara för en stund. Bland bergen, i den klara, krispiga luften möter hon Joel. Också Joel är på flykt, också han gömmer sig och värjer sig. Deras vägar har korsats en gång tidigare, då på en dimmig universitetsfest för tjugo år sedan. Mellan de två smått trasiga gestalterna växer en åtrå och längtan fram. Där växer en värme svår att undgå. I det öppna, karga fjällandskapet tvingas både Linn och Joel gå sina demoner till mötes. I det nordliga mörkret kryper varje liten slitning fram.

Nästa Abisko fjällstation. Nästa världens ände. Om Linn hade tagit tåget i andra riktningen hade hon varit nästan vid Medelhavet nu. Där var det fortfarande sommar. Här skvallrade de vita sockertopparna om att den första snön hade fallit.

Tjugo år till dig är en skickligt skriven relationsroman om att våga möta det som skaver, om att våga ta nya vägar, in i kärleken och ut ur mörkret. Romanen är en slags litterärt egensinnig blandning. Här finns det enkla hos feelgood-romanen, men också en slags språklig intelligens, som kanske utmärker sig allra mest i naturskildringarna. Lönnqvists beskrivning av Abiskos natur och omgivningar är dramatiska och intensiva. Detta i kombination med relationsproblematiken, den romantiska spänningen mellan Linn och Joel, den där påtagliga viljan att komma nära utan att riktigt våga, gör Tjugo år till dig till en roman som bjuder in till stundtals riktigt njutbar läsning.

Mil efter mil med snöbeklädda toppar och eldskimrande dalar när färgexplosionen av rött och gult trängde igenom det tunna snölagret. Smaragdgröna sjöar och vattendrag. Torneträsk som bredde ut sig som ett indigoblått avlångt hav så långt ögat nådde. Naturen visade upp sig från sin allra bästa sida och Linn var andlös.

Dessvärre låter Lönnqvist förvecklingarna ta överhanden allteftersom romanen fortskrider. Mot slutet av romanen upplevs missförstånden som framtvingade och romanens avslutande tredjedel fungerar kanske allra mest som utfyllnad. Här sker läsning enbart med syftet att ta reda på om Joel och Linn får varandra till slut. Men i slutändan är Lönnqvists andra roman väl värd att läsas.