För att vara en bok om mat, är Hunger och törst ganska ofta rentav osmaklig. Inte heller handlar den det minsta om just hunger eller törst. Tellström skriver om maten som kultur, han komplicerar aldrig innehållet med reflektioner över svält, produktionsvillkor, etc. Köttproduktionens etiska avvägningar lämnas i stort sett därhän. Tellström kommer med flagranta generaliseringar: ”Det är få, om ens några maträtter, som vi tvingats äta”, eller: ”Vi skulle sannolikt dö av uttråkning om vi var tvingade att äta dem varje dag livet ut”. Detta ”vi” som Tellström skriver om är så tydligt ett privilegierat västvärlds-vi. När en stor del av världens befolkning lever i svält och dör av näringsbrist, talar Tellström om att vi skulle dö av uttråkning om vi var tvungna att äta samma mat varje dag, eller ta ett piller istället för att äta. Det är svårsmält.

Att köttproduktionen är ett problem är i princip gammal skåpmat. Oavsett om man talar om villkoren för djuren, miljön eller världssvälten, återkommer köttindustrin som en bov i det hela. Tellström, som gärna skriver om matens njutningar, berör inte köttindustrins inbyggda problem med några vidare argument. Om vegetarianism som ”normkritisk diet” skriver han att om man inte äter kött ”måste” man äta kosttillskott som djurtestas, därmed är det är omöjligt att se en tillvaro där vi inte dödar djur för mat. Detta leder till att vegetarianism förlorar en del av sin trovärdighet då ”man inte fullt ut lever som man lär” och därmed behövs inget mer problematiserande över köttindustrin. Tellström ser här inte att hans tankemönster är rotat i köttnormen. Det finns kosttillskott som inte djurtestas och djurtestningen som metod har stora problem, särskilt i fråga om representerbarhet och applicering. I många fall är resultaten från djurtester helt missvisande när man applicerar dem på människor, och ett flertal bättre metoder har utvecklats och fortsätter att utvecklas.

Tellström är i Hunger och törst inställd på att diskutera mat och måltiden som kulturellt fenomen. Det är därför givetvis där han lägger krutet. Det är också då det blir intressant, tankeväckande och roligt att läsa. Det är nog också därför som de halvfabrikat till argument han tar till för att avvisa vegetarianismen eller den okritiska västvärldsblicken blir så störande. Det hade varit bättre att antingen problematisera fullt ut eller inte alls. Antingen låtit boken diskutera matkultur och inget annat, eller problematiserat matkulturen ordentligt.

Tankeväckande blir det när Tellström skriver om matparadigm. Exempelvis menar Tellström att det i Sverige finns ett matparadigm om säger att riktig mat är varm mat. I Norge och Danmark är en lunch ofta en kall smörgås, medan detta är otänkbart att servera som lunch i en svensk skola. Även om den varma maten skulle vara halvfabrikat och smörgåsen skulle vara mer näringsriktig är det den varma maten som går segrande ur striden.

Hunger och törst innehåller även en mängd matanekdoter som är såväl intressanta som roliga att kunna briljera med. Visste du att ordet öltält kommer från Malmöfestivalen? Eller att första gången det åts färskpotatis i Sverige var i Skåne runt 1900? Innan dess åts potatisen nästan rutten och det fanns på 1800-talet bara ett ord för potatissmak, ämt eller änt, som är den smak en potatis har precis innan den är för rutten för att ätas.

För den som är intresserad av mat och dryck är Hunger och törst ypperlig att sätta tänderna i. Tellström diskuterar maten i förhållande till andra kulturformer, förmedlar mathistoria och ger en hel del tankeväckande perspektiv på den mat vi i Sverige äter idag.