Jens Andersens biografi över Astrid Lindgren är en riktig bladvändare. Pastelligt turkos som en hel bokkaramell och rikligt försedd med fotografier. Det är inte ofta under läsningen som jag tänker ”det hade jag ingen aaaaning om” men när jag slår ihop den 431 sidor tjocka boken har jag ändå fått en helt ny bild av allas vår Astrid.

Hon känns plötsligt mer nutida, modern och samhällstillvänd när jag tidigare tänkt på hennes som en skildrare av framförallt det tidiga 1900-talets barndom. Hon är förstås både ock. Både den som ger oss berättelserna från lägereldarnas och sagornas tid och dem från Smålands bondesamhälle under förra seklets första år. Men i dessa berättelser finns också en tidig miljökämpe och ett barnrättsperspektiv som går igenom tid och rum.

En bild av en Astrid Lindgren som svårmodig och svartsynt växer också fram. I Jens Andersens biografi blir barndomen livets lyckligaste period som hon livet igenom försöker skriver sig tillbaka till.

Astrid Lindgren tvingas tidigt bli vuxen då hon redan som ogift 19-åring blir gravid. Det är en stor skam för familjen och hon föder sin son i Köpenhamn. Under några år bor sonen kvar i den danska huvudstaden som fosterbarn. Astrid Lindgren åker och hälsar på honom så ofta som hon lyckas skramla ihop pengar till tågbiljetten.

Den här tiden blir ett sår i både hennes och sonens liv och är en tid som upptar en stor del av Jens Andersens biografi. Det är tydligt att han ser den här perioden som definierande för hela Astrid Lindgrens författarskap. Det är ett trauma som bearbetas om och om igen.

Astrid Lindgren debuterade som författare relativt sent i livet men var alltid skribent och har publicerats i alla möjliga publikationer innan det som brukar räknas som hennes debut: Pippi Långstrump 1945. Med den slår hon igenom med buller och bång, räddar Rabén & Sjögren från konkurs och blir en viktig spelare i den samtida barnkulturen. Så småningom blir hon också viktig inom andra samhällsområden och redogörelsen för hur hon sannolikt påverkade valutgången 1976 är intressant och innehåller mer än bara Pomperipossas höjda skatter.

Sammantaget är detta en välskriven och intressant biografi om den Astrid som vi väl alla har en relation till och den lockar till omläsning av hennes författarskap.