Igår skrev Ella om Eva Sussos och Moa Eriksson Sandbergs ungdomsroman 8 saker du aldrig skulle våga, om fyra tjejkompisar som vårterminen i nian utmanar varandra att göra olika pinsamma saker: sno skolans snyggaste killes kalsonger, skriva en sexnovell på nationella provet i svenska, sätta upp en bild av den egna rumpan på skolans anslagstavla […][...]

Den börjar som inledningen till en saga, Nova Gullbergs Zetterstrands andra bok I utlandet. Det är en tillbakagång till en plats ”Långt borta härifrån/ där fortfarande ingenting hänt mig.” En återgång till en blank punkt i diktjagets liv, då det fortfarande var möjligt att forma sin berättelse. Sedan tar det fart. Från barndomsrummet med hisschsakt […][...]

Jag kan inte låta bli att associera tjejgänget i Eva Sussos och Moa Eriksson Sandbergs 8 saker du aldrig skulle våga till Spice Girls, en generationstung referens som möjligen inte säger bokens verkliga målgrupp ett dugg. Fast de är ju så uppenbart Sporty Spice och Posh Spice och, eh, Retro Spice och Queer Spice, baskettokiga […][...]

En otursdrabbad kvinna, Wariinga, irrar omkring i Nairobi och försöker begå självmord. En okänd man räddar henne och ger henne ett inbjudningskort till Djävulens fest i Ilmorog. Under färden till Ilmorog träffar hon en samling människor som tillsammans beger sig till festen. Djävulen på korset är en roman med stora inslag av skrönor och folkdiktning. […][...]

Hårda paket är de bästa, det vet ju minsta småbarn. Hårda paket är också vad vi är bäst på här på dagensbok.com. Vill du ge bort en bra bok till någon men tvekar om vilken har vi, som traditionen kräver, samlat redaktionens bästa boktips som förslag. Spänning, poesi, klassiker eller nyutkommet, politik eller historia, vackra […][...]

Hur blir jag hungrig? Varför blir någon ledsen? När blir det tårta? Det är tre av de frågor som ställs i detta existentiella virrvarr till bok. Någon – kanske ett barn – frågar någon annan – förmodligen en vuxen – och får svar ibland, ibland inte. Det börjar inne i någons mage. Sedan blir man […][...]

Varje kväll vid läggdags är det samma historia: pappa vill inte gå och lägga sig. Sonen försöker med att vara snäll och att vara bestämd, det gäller att stå emot alla övertalningsförsök som går ut på att pappa inte är trött och helst av allt vill leka bara lite till. När pappa väl blivit lugn […][...]

Min bekantskap med den norske författaren Tomas Espedal inleddes i och med att hans roman Mot konsten gavs ut på svenska 2013 (min recension av den finns här). Min inledande skepticism gentemot en författare som skriver böcker om att skriva böcker försvann i samma stund som jag invaggades i den poetiska rytm historien berättas på. […][...]

Det är knepigt, det här med att vara romanförfattare och då och då få ur sig kortare historier. Om en var en sån där som skriver noveller, OK, då kan man släppa en samling sådana. Men så är det alla de där styckena som är lite för långa för noveller och för korta för att […][...]

Det är svårt att utelämna den politiska vinkeln från alla diskussioner om Mo Yan. Det dröjde ungefär 30 sekunder från att han fick Nobelpriset till att protesterna började; han är en medlöpare, han är ett språkrör för en regering som mördat miljoner, hans romaner skämtar bort ämnen som andra författare dött eller gått i exil […][...]