Recension

: Min pappa är stor och stark, men...
Min pappa är stor och stark, men... Coralie Saudo Kris Di Giacomo (illustratör)
2014
Atrium förlag
7/10

Sagan om pappan som inte ville sova

Utgiven 2014
ISBN 9789186095420
Sidor 32
Orginaltitel Mon papa, il est grand, il est fort, mais...
Översättare Christo Burman
Först utgiven 2010

Om författaren

Coralie Saudo (f. 1981) är en av samtidens mest kända franska barnboksförfattare och illustratörer. Hon debuterade 2008 och har sedan gett ut ett femtiotal böcker som hon antingen skrivit eller illustrerat, ibland både och. Hon har en bakgrund som webbdesigner, men tröttnade på det och fick av en slump kontakt med ett projekt som sammanförde illustratörer med barnboksförfattare. Den första av hennes böcker som kommit ut på svenska är Min pappa är stor och stark, men…, som kom 2014.

Sök efter boken

Varje kväll vid läggdags är det samma historia: pappa vill inte gå och lägga sig. Sonen försöker med att vara snäll och att vara bestämd, det gäller att stå emot alla övertalningsförsök som går ut på att pappa inte är trött och helst av allt vill leka bara lite till. När pappa väl blivit lugn krävs det både läsning av flera böcker och att sonen sitter kvar bredvid sängen tills pappa har somnat.

Känns det igen? Kanske snarare med ombytta roller, och det är den leken med de invanda självklarheterna som Min pappa är stor och stark, men… bygger på. Det finns många böcker som berättar historien på det traditionella sättet, (mest känd är kanske Godnatt, Alfons Åberg), men här får barnet som läser identifiera sig med den vuxnes roll istället för barnet och får på så sätt se sig själv utifrån.

Av detta blir en ömsint historia, rakt och enkelt berättad och utan egentliga dramaturgiska överraskningar. Bilderna är gjorda i collagestil och blandar ritade, uttrycksfulla figurer med inklistrade foton av olika föremål (jag gillar speciellt de svartvita familjefoton som hänger på väggen). Text och bild kompletterar varandra fint, och bilderna tillför en hel del, bland annat ett flertal djur, framför allt en hund, som agerar publik till pappan och sonens föreställning, och därmed markerar dess karaktär av uppvisning och särskildhet.

Fin är boken också i sin skildring av värmen och närheten mellan far och son – sonen berättar överseende och tålmodigt om sin svårnattade pappa och man känner tryggheten som råder i huset. Här finns inget av den komplikation som de omvända rollerna skulle kunna ge upphov till, något som Pija Lindenbaum till exempel utforskar betydligt mer i sin När Åkes mamma glömde bort, där mamman en morgon vaknar upp som en drake och Åke tvingas bli den som ser till att de får mat på bordet och kommer iväg till dagis. Att som barn behöva inta föräldrarollen är i verkligheten sällan så okomplicerat som det skildras i Min pappa är stor och stark, men…, men så behöver ju heller inte alla böcker komplicera saker. En varm och rolig godnatt-saga är detta hur som helst.

Alice Thorburn

Publicerad: 2014-12-12 00:00 / Uppdaterad: 2014-12-08 21:09

Kategori: Recension | Recension: #5951

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?