Om Tusen tranor varit skriven av Jane Austen hade den otvivelaktigt inletts ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en dyrbar teservis måste vara i behov av en hustru.” Nu är den ju långt ifrån det, skriven av Austen, men det är åtminstone den sanning teceremonilärarinnan Chikako tycks handla efter […][...]

Jag är bara en halv sida in i De yttre boulevarderna när jag inser att min inre berättarröst håller på att glida över i en dålig Hans Villius-imitation. Den börjar ju faktiskt precis som något sådant där gammalt pausprogram på SVT: ”Mannen på bilden…” …är min far. Murraille lutar sig fram mot honom, som för […][...]

Runaway är originaltiteln på Alice Munros novellsamling från 2004 som nyligen översatts till svenska. Runaway. Av någon anledning hakar jag upp mig på huruvida den svenska titeln, På fri fot, verkligen är en översättning med samma valör, samma undertoner. I mina öron är detta att rymma, att vara en rymling något mer negativt, problematiskt, än […][...]

Jag tror världen har blivit galen! Evig fred! Aldrig krig mer! Vilka floskler, vilka barnsligheter. Tror man att man kan ändra på någonting sådant, på själva världsordningen? Vilken inbilskhet! Vid ett italienskt hov någon gång under renässansen lever en dvärg fylld av ondska. Att kriget bryter ut är dvärgens största lycka, och han drömmer om […][...]

Hösten 2014 ger två svenska singer-songwriters med journalistbakgrund ut sångtexter i bokform: Tomas Andersson Wij och Annika Norlin. Jag vet inte om det är en tillfällighet eller säger något om det faktum att musik inte längre på samma sätt som tidigare förpackas som skivkonvolut och medföljande texthäften. Om man söker på nätet efter sångtexter så […][...]

Christina Ouzounidis drama Spår av Antigone är skriven mer i form av dikt och prosalyrik än som traditionell dramatik, det finns inga replikanvisningar. Pjäsen handlar om det hot och förtryck som unga kvinnor eller flickor utsätts för genom mäns maktmissbruk. Detta är ett urgammalt och evigt tema, kvinnan har alltid varit och kommer alltid (inga […][...]

Jag drar mig för att börja läsa Den vita duken. Kan inte bestämma mig för hur jag ska läsa. För detta är två romaner i en. Eller kanske är ”en roman i två” ett bättre uttryck. Den består av två separata delar, har två huvudkaraktärer, två omslag, och två nästan identiska sidor med författarens tack. […][...]

Att Tove Jansson skulle fyllt hundra år 2014 har redan firats åtskilligt, med både helt nya böcker och nyutgåvor av och om henne. På dagensbok.com uppmärksammade vi hennes födelsedag den 9:e augusti med Björns recensioner av Sommarboken, Den ärliga bedragaren och Solstaden och i vår barn- och ungdomsboksvecka under höstlovet läste Håkan Trollkarlens hatt och […][...]

Kanske är det fel ände att börja i, en brevsamling, om man inte först läst en biografi eller liknande över personen som skriver. Det känner jag åtminstone i början av Brev från Tove Jansson. Det kan vara svårt att hänga med i referenser och relationer, inte minst för att hon har så många olika smeknamn […][...]

När Mumintrollet vaknar en morgon i januari innebär det att något händer för första gången någonsin. Mumintroll genom alla tider har alltid sovit igenom vintern, men nu kan trollet inte somna om – han försöker väcka sin mamma men det går inte, och till sist finner han sig i sitt öde, klättrar upp på vinden […][...]