Skogen. Sagoskogen. Den skrämmande eller lockande, magiska. Skogen full av gömmor, knytt och väsen eller skogen som en råvaruproducerande virkesåker, snörräta rader av likadana, lika stora träd att skörda, omvandla till kalhyggen. I dagens recensioner, liksom i arkivet, finns många sidor av skogen representerade. Skogen kan ju vara så mycket. Den kan vara ett gränsland […][...]

”Skogslandskapet undergår samma sorts förvandling som städerna på 60-talet. Miljonprogrammet fortsätter i naturen.” Så skriver journalisten Maciej Zaremba i Skogen vi ärvde och hänvisar till Sveriges Nationalatlas, där begreppet ”skog” tydligen ersatts med ”skogsbruk”. Ur den drar han också slutsatserna: Om femtio år kommer de flesta av furorna söder om Dalälven att ersättas av granplantage […][...]

Redan som liten inser K. att han valts ut för att föra byns sägner vidare. Fast han försöker smita undan den så småningom sängbundna mormodern, fastän han till och med försöker ta sitt liv genom att fastna med huvudet i en undervattenshåla, berättar hon på ett särskilt sätt för just honom. Det börjar alltid likadant. […][...]

”Ett önskat barn kommer till världen, fött under kärleksträdet.” Så inleds Det växer ett träd i Mostamägg, men det är inte i första hand sådana barn Britt Karin Larsens roman handlar om. Ett annat barn kommer till världen, fött under ensamhetsträdet, för det var inte önskat, det skulle aldrig ha fötts, och när det skriker, […][...]

De måste lämna skogen, berättaren Maria och hennes bror Bror. Skogen där de alltid bott, som de alltid skött, som de känner varje vrå av. Som deras föräldrar skötte innan dem. Skogen som de, som så många andra som bor i eller rör sig i en skog, tänker på som sin. Men de äger den […][...]

När jag bodde i Malmö vandrade jag ibland runt på en stor kyrkogård, det närmaste man kom en park i mina kvarter. Det var inte mycket till natur, men det fanns ju träd och minnesmärken och något slags lugn. Ett annat tidsperspektiv. Ofta märke man det inte riktigt förrän man kom ut från området igen […][...]

Allt som är är en samling noveller som Janne Teller redan publicerat på olika ställen tidigare. De binds samman, skriver hon i efterordet, ganska tveksamt. Möjligen har de alla en förankring till våld? Jag börjar läsa utan att ha så mycket förkunskaper. Har hört talas om 2012 års hyllade Om det var krig i Norden, […][...]

I Dostojevskijs Bröderna Karamazov finns en novell insprängd som handlar om den gången Jesus kom tillbaka… i Spanien på 1500-talet. Jesus blir, som man kan vänta sig, omedelbart arresterad av inkvisitionen och kastad i en cell dit storinkvisitorn kommer för att förklara att det sista katolska kyrkan behöver på toppen av sin makt är en […][...]

Vad händer om skuggorna försvinner? Det är frågan i denna bilderbok, och den är ödesdiger, för utan skuggorna försvinner visserligen mörkret, men också drömmarna och sagorna, för dessa saker hänger ihop. Kvar blir ett somatiserat folk av ständigt leende människor – utan oro, men också utan omtanke och engagemang i det som finns omkring dem. […][...]

Huvudkaraktären Oscar upplever ingen mening med livet. Han ser igenom allt omkring sig; nattklubbarna, människorna som lever till synes perfekta ”facebookliv”, männens sätt att ”topgunkrama” varandra, de medelklassiga webergrillarna som det enda i hemmet som det slår gnistor om. Framförallt så ser Oscar igenom sig själv. Han går på fester han inte vill gå på […][...]